Mongo

Lunchade idag med min otroligt mentalt rubbade vän Jonas, det är riktigt uppfriskande att umgås med någon som är så fantastiskt mongo. Vi satt i solen och skrattade åt folk och han skrattade även lite (mycket) på min bekostnad som tydligen fått klädkramp när jag klädde på mig och tog skinnjacka och halsduk en tjugogradersdag. När jag sedan skulle hem så började det regna så mycket att det såg ut som att någon doppat mig i en pool. Träffade också min bredvidgranne som även hon verkar vara mongo, men på det lite mer rubbade sättet. Kanske jag inger ett tryggt Hej jag är psykolog, prata ut!-intryck för hon hann med att berätta så mycket som var en bra bit över vad som är Hej vi ses första gången-OK. Och det är inte första gången det händer. Folk jag träffar för första gången skiter ur sig de mest totalprivata sakerna och jag står som ett fån med utsträckt hand och har liksom inte ens hunnit presentera mig. Efter att hon sagt Jag vill inte öppna upp mig för mycket sa hon Min dotter försökte ta livet av sig förr förstår du och min man dog det är därför persiennerna är neddragna. Halvsnäva vändningar..