Oroshelg

Ex-R är på intåg för att hälsa på över helgen, stannar tills på måndag. Det känns väldigt tudelat, hur förhåller man sig till den person som jag för bara någon månad sen trodde jag skulle spendera resten av mitt liv med? Den killen som jag haft nästan hela mitt vuxna liv med och därmed upplevt så mycket med, däribland förlovning och samboskap. Skumt som fan att sitta här en vecka efter flytten och bara Ja tjena hur är det med dig då? Gjort nåt kul på sistone? Nä inte jag heller, flyttat lite grejer och så. Om man ser på det på det viset så är en hel helg jävligt lång tid.

Samtidigt oroar jag mig fasansfullt för min pappa som har varit hemlighetsfull och viskande och ledsen jättelänge och nu bekräftat att det är något som har hänt, men inte berättat vad. Trots att jag inte vet vad det är så hör jag bara orden CANCER CANCER CANCER i huvudet. Att han är sjuk, men inte vet hur han ska berätta det för mig, så idag på HM satt jag i nyprovad bh i omklädningsrummet och storbölade och sa Min pappa ska döhöhöhö fastän jag faktiskt inte vet om det handlar om sjukdom än. Det är nästan att jag hoppas på att han ska skilja sig, det vore miljoner gånger bättre än vilken sjukdom som helst.

(Och på DETTA så har min bästa killvän bestämt sig för att göra jävla utlandstjänst. Krig och död ser jag, han ser typ Chans och erfarenhet. När jag tänkte lite på detta så blev jag ännu mer ledsen, också inne på HM, och snyftade sorgligt till mamma att Alla jag känner dööhööör vad ska jag göhööra! men då kallade hon mig martyr eftersom jag inte vet om pappa är sjuk och min bästa vän har inte ens fått tjänsten än.)

Men ändå.