Bröllopets Bridget Jones

Som ni kanske fattade i inlägget innan så är jag inte direkt helsams med ex-R's mamma, vilket förvisso inte han heller är. Detta på grund av att hon (enligt oss) måste fått en akut stroke då hon hit och dit började kalla mig för fitta, hora och bad mig att brinna i helvetet. Av ingen anledning. Detta var två år sedan och vi har inte setts sedan dess. Då räknar jag förstås inte det första året då mina dagar bestod av att ta emot "Hej du är en fitta kan du inte dööö"-samtal. Förstås. Så jag såg så mycket fram att ses!

Halvstelt tillfälle att ses dessutom eftersom ingen visste att vi inte längre är ihop och alla sa er tur nästa gång, eller hur! Ni har ju varit förlovade ett tag nu! och vi bara mm visst absolut snart så och skruvade nervöst på förlovningsringarna som vi tagit på oss i sann desperate housewives-anda.

Trots alla dessa fallgropar så klarade vi oss undan det värsta. Ex-R blev packad och klippte av ärmarna på sin skjorta eftersom "de hindrade hans dans" (hahahahaha). Hans farfar höll dessutom tal inför alla och sa Kolla på Emma, först när jag träffade henne så var hon rätt ful men kolla nu! Åååh vad snygg! Och ex-R's lillebror A (fem år) höll kvällens bästa tal där han sa Må ni simma i farliga vatten och plantera jordgubbar!

Kände mig för omväxlings skull som kvällens barn vid vuxenbordet då alla i bröllopssällskapet var 30+, gifta med barn och där satt jag med tappert leende och kände mig som kvällens Bridget Jones och kom igen vem fan vill vara det!