Killen utan namn

Vi tog biodejten igårkväll istället fast gjorde om den till en hemmafilmkväll som visst väl råkade bli en hångelhemmakväll med lite extratillägg. Han åkte precis hem. Hoho. Min mamma (som jag berättar för när jag ska träffa potentiella dårar, ifall att jag skulle råka dö) skrattade, klappade mig på kinden och sa Det är så bra att du har fullt upp raring. Värsta 'träffa nya killar'-peppet från mamma, hon är great. Men jag har fortfarande inte gett honom något namn, vadfan. Han behöver absolut ett bloggnamn, för innan vi somnade igår så låg han näranära bakom mig och viskade att han försökte fundera ut hur han lättast skulle fråga mig om en andra träff. Så vi ska ses igen. På lördag. Tills dess ska han få ett namn. Och så ska jag desperat försöka bli trött till ikväll, helt klart en utmaning eftersom vi fortfarande var vakna 05.30 imorse. (Idioter)