Lite kär

Jag känner mig som ett jagat djur. Så fort jag sätter mig framför datorn och ens funderar lite på att blogga så blir jag svettig och kollar mig maniskt över axeln. Kan inte släppa att Alex kan hitta min blogg, kan inte slappna av och bara skriva men nu har det fan gått för länge och han har lovat att inte leta efter bloggen så jag ska försöka tro på det.

Grejen är den är allting har gått så otroligt fort och efter hela Herr L-karusellen kan man väl säga att jag ryggade tillbaka lite smått över killar som tog det ena före det andra. Men ohmygod, jag kan ju bara inte hejda mig när det gäller Alex. Fatta att vi förrförraveckan sågs sex dagar utav sju, och när han flydde staden för att jobba hela förra veckan så längtade jag nästan ihjäl mig och han också vilket resulterade i att han tog en snabbvisit tillbaka till mig bara för att ses över natten och sen åka hem tidig morgon. Och igår kom han hem från sin jobbaiannanstad-resa och kom hit på en gång och det är ju bara så jävla mysigt. Båda är lite Ojvadfanärgrejen eftersom det gått så fort och jag vacklar duktigt gällande min plan. Min plan, liksom. Jag skulle ju vara singel. Det kan hända att detta börjar bli en issue, han sa igår att han kanske inte fixar grejen att jag träffar/ska träffa andra. Jag sa att jag inte tänkte välja, att jag måste låta saker 'bara vara' och se vad som händer (vuxet!).

Han köpte läget, men bara för nu.
Sen.. sen sa han att han var lite kär i mig.