Nog är nog

Jag måste bli bättre på att uppdatera vad som händer på Alexfronten för när jag nu ska sätta mig och skriva ned det senaste så skulle ni inte fatta ett dugg om jag sa vad som hänt sist. Eftersom han inte taggat ned för fem öre utan speedat upp ännu mer så händer det mycket fort, egentligen borde jag mobilblogga för att hinna med. Men snabbversionen är väl såhär: jag sa till honom att han fick en ynka chans till att ta det lugnt och bara vara annars skulle jag inte träffa honom mer. Rak på sak. Han sa okej bra, jag fixar det. Och sen ringde han sex gånger på den dagen. På riktigt. Så när jag igår satt och råpluggade inför tentan vi hade idag och han ringde blev jag skihiitförbannad, för han vet att jag sistadagenpluggar och inte blev det bättre av att han säger Kom ut på balkongen när jag svarar. Men. Han är ju en sweetheart ändå, för vad gör han? Jo han står där i ösregnet utan paraply som en blöt hundvalp med en påse godis, precis det jag i samtalet vi haft innan sa att jag saknade till tentaplugget. Hur kan man ogilla någon som gör så, tänkte jag och kände vadfan jag kanske är lite hård. Gav honom en smygchans till.

Idag ringer han mig direkt efter tentan och frågar hur det gick. Sen ringer han när jag precis har kommit hem för att kolla om jag vet mina kvällsplaner, vart vi ska. Det vet jag inte. Två timmar senare ringer han igen för att kolla om jag nu vet mina kvällsplaner. Det vet jag fortfarande inte, men tänker att nu nu är det fan nog. Hur 'bara vara'-tydlig kan en tjej vara menar jag.