Snabbförälskerskan

Jag och Jack pratade igår om att vi båda är dunderbra på att helt kunna gå upp i en person. Har funderat lite på detta nu under kvällen (ja, allt för att slippa plugga - hemska tanke över att vara tentaförberedd!) och det har fått mig att tycka Ännu mer synd om Alex. Jag är nämligen jättebra på att bli förälskad, det krävs inte mycket alls måste jag nog ändå säga. Det går däremot över lika hastigt som det tillkom - vilket är lite av Det är synd om Alex-delen. Jag går helt upp i en person och kan typ inte tänka på något annat, detta brukar hålla i sig kring 1-2 veckor, och sedan kommer jag på att Menvadfangörjag och slår om helt. Stackars stackars Alex, det är inte undra på att han är förvirrad.

Iallafall. Jag gjorde detta precis nyss. Igen. Har ju som Sidan-regel att inte skriva till en person först, faktiskt av praktiska skäl för det skulle aldrig finnas tid utöver radera idiotmeddelande-tiden jag spenderar där, men så mötte jag värsta stiliga mannen som jag kände att DIG måste jag skriva till/ha. Och skrev. Och han skrev tillbaka, och kunde verkligen skriva som en riktig karl ska kunna. Så nu har jag som den töntiga snabbförälskerskan jag är suttit och hållit en tumme varje gång det hoppat upp ett nytt meddelande att det ska vara han. Tummen har dock gett utdelning, för det har varit från honom varje gång. Undrar hur länge den här crushen håller i sig. Jag ger det en vecka. Kanske två. Han har ju trots allt rakad skalle. (Mums)