Vänta.. what just happened?

Ingen respons på vår ondskefulla plan, än iallafall. När jag gick och la mig kände jag mig lite löjligt stolt över vårt mästerverk och mental high five:ade Jack innan jag somnade, men när jag vaknade kände jag mig nästan lite olustig. Det kändes inte helt schysst. Gick upp, klädde på mig, kollade mobilen. Två missade samtal från Alex (då borträknat hans fylleringningar jag screenade på natten), ett klockan 10.30 och ett 11.00. Suckade. 12.00 ringer han på hemtelefonen och 12.30 igen på mobilen. Tycker lite synd om honom, han vill säkert bara grina lite över vår hemska plan tänker jag och svarar. Och tro fan om han inte ens Nämner planen, den har han tydligen missat. Nej nej, detta vanvettiga telefonande är vanligt beteende från honom. Hans 'bara vara och ta det lugnt'-läge.

Så när han frågar 'Ska vi ses ikväll?' och jag säger 'Nej det ska vi inte, vi skulle inte ses på ett tag kommer du inte ihåg det' och han säger 'Åmen när ska vi ses då du kan väl säga en dag snälla säg en dag!' så känner jag hur allt rinner över och gissa om han får tidernas utskällning. Oj vad dramatisk du är, säger aset när jag är klar med att berätta att vi inte ska ses mera eftersom han inte kan bete sig. Tyck det du för jag orkar inte vara din morsa längre och säga åt dig att ta det lugnt hela tiden för du lyssnar ju ändå inte! säger jag och säger "nu är det nog, hej då." "Okej jag förstår men du vi hörs om några dagar då" säger han och lägger på och jag sitter med telefonen kvar i örat och ser helt wtf? ut.