Forget me not

Vad som är bra är att jag nu inte kan klassas som tokig singeltjej som bor med sin katt. Nu är jag bara tokig, men jag bor inte med katten. Ex-R och jag bestämde oss för att det var hans tur att ha henne nu eftersom jag hoggat henne sen flytten (typ ett halvår sen, inte undra på att jag är så jävla gammal när tiden går så fort!) och i bestämmandets stund kände jag mig lite old and wise som skulle 'låta' honom ha henne men när han kom imorse så stod jag som en bortskämd unge i hallen och kramade henne och grät i hennes päls och sa Glöm mig inte medan hon helt oanande kurrade och tyckte om mig.

När han hade rövat bort henne och jag skärpt mig litegrann åkte jag ned på stan och tröstköpte ett par jeans och en Ramones-tshirt, då kändes det lite bättre.