Hur adopterar man en tant?

Jag är kompis med en tant i mitt trapphus. Hon är 87 år och 142 cm, kan man ens vara så liten? Vi brukar ha fikadejter och så sitter vi i hennes kök med nystruken duk och hon har finskjorta, brosch och inneskor och så äter vi bullar och dricker saft och hon är en riktigt cool tant för hon säger saker som Vänta du ska få se ett kort på min son och när jag börjar kolla i fotoalbumet så säger hon Har du sett honom nu? och jag svarar ja och då slår hon igen det och säger Då ska vi inte kolla mer i det där, det är bara jobbiga kärringar som tvingar stackars folk kolla i sina fotoalbum det är ju ingen som bryr sig om sånt! och så pratar vi om gubbar istället.

Och min tant är nästan blind men jäkligt artig, så när vi ses brukar hon oftast ge mig komplimanger och säga Men duu Emma vilken tjusig och käck hatt du har på dig idag! och jag säger artigt tack men vill inte säga att jag inte har hatt utan att det faktiskt är min lugg.

Så fikar vi klart och hon frågar om hon inte kan få mitt telefonnummer så att hon kan fikadejtringa mig och det får hon och så säger vi hejdå och fem minuter efter att hon gått ned en våning till sig ringer telefonen och då är det hon som säger Hej hej, tack för senast! Men du nu var det lääängesen sist! och så fnissar hon lite finurligt och jag tackar tillbaka och säger att hon är knäpp och sen berättar hon att hon ska gå och prova byxor men att det, and i quote: "är så svårt eftersom jag har en sån liten tantrumpa, jag får så mycket häng" och jag säger att gubbarna nog gillar när hon har häng på byxorna, att de tycker att hon är coolare än alla andra tanter som har rumpa och hon säger det har du såklart rätt i.