Tvångsmässiga telefontankar

Somnade aldrig inatt. Tänker på för livsviktiga grejer för att kunna slappna av (inte helt otippat så var det alltså inte min hjärna som expanderade) och den här veckan är bara ett stort jävla mög med väntan på viktiga telefonsamtal.

Jag kan inte funka normalt när jag väntar på viktiga saker. Jag menar det resonliga i situationen hade ju varit att ha ett keep calm and carry on-synsätt men jag väljer alltid den totala motsatsen. Exempel: har tv/musik på på lägre volym, tar med telefonen vart jag än ska (tidigare idag: la på tvättmaskinen medan jag dushade "ifall att"), sover med den i handen, kollar tvångsmässigt på den fastän jag kollade för en minut sen, tänker att "nog blinkade/burrade telefonen till precis?" och så kollar jag men så ba nä, gjorderen visst inte osv. Just nu tänker jag att jag borde dammsuga. Kommer låta bli, alternativt dammsuga med höger hand och hålla telefonen i vänster.

HERREGU vad detta är utmattande! Det känns som att jag dejtar igen.