Hela denna vecka har varit vidrig. Hela denna vecka har jag gått runt och varit supersentimental på jobbet.
Typ:
- Jaha, det här är väl sista gången jag... ni fattar. Dagarna på jobbet har sett ut så. Kvällarna hemma har jag slitit mitt hår, gråtit, galenskrattat, tatt en sovtablett och gått och lagt mig och apatiskt glott upp i taket.
Imorgon är det dags. Sista dagen på jobbet och på måndag väntar Arbetslösheten. Trots att jag slitit så himla mycket. Letatletatletat, söktsöktsökt, intervjuintervjuintervju. Men inget jobb. Så på måndag är det jag och arbetslösheten som går hand i hand, utan A-kassa. Trots tidigare grymma jobb. Trots utbildning. Trots all effort. Så jävla värdelöst.
Har ingen aning om hur jag kommer hantera detta imorgon. Har aldrig varit i situationen tidigare. Fasar redan inför momentet då jag måste rensa mitt skrivbord. Rensa och sen kolla lite tafatt på alla och bara:
- Ja, hejdårå...
Och så tar jag min medtagna penna, hårsnodd och vattenflaska och lämnar tillbaka mitt passérkort för jag ska aldrig komma tillbaks.
Och går hem.
Och på måndag har jag ingenstans jag måste vara. Och det känns så jävla vemodigt och hemskt.
2025
11 månader sedan
5 kommentarer:
Vi bestämmer en lunch nästa vecka! Ja? Ja!
Åh blir så arg på världen. It's not fair. Är övertygad om att du kommer att hitta något snart, men att jag säger det hjälper ju inte ett dugg, det fattar jag ju.
Men kram på dig, och glöm INTE att det inte är dig det är fel på (!)
Its gonna be fine: Nä, för nästa vecka ska jag ligga hemma och grina hela veckan och vara fattig! *pepp*
Johanna: Så HIMLA orättvist är det! Tack för peppen, den behövs!
Ja FY FAN för det alltså. Har inte ens börjat orka tänka på det momentet "eh här är nycklarna... hejdå då? eh. vi hörs på... facebook?".
Josefine: Precis så. Idag nojar jag noll över framtiden osv. Idag är bara "Jamen då rensar jag bort mig från denna arbetsplats och GÅR och kommer ALDRIG tillbaka!!"-deppig. *dramatisk*
Skicka en kommentar