Dagen före farmor dog sms:ade pappa och skrev "Snart händer det nog". Precis då låg jag hulk-gråtandes på en brits på SöS akutmottagning. Sladdar kopplade till hjärta, huvud, handleder, fötter, mage. Läkare som sa såja andas andas andas.
En liten stund tidigare satt jag på jobbet och kände att halva mitt ansikte började domna bort. Jag blev yr, illamående och lite sluddrig. Panikslagen snubblade jag till ett mötesrum och ringde sjukvårdsupplysningen. Tänkte: vad vare nu man skulle testa att göra om man tror man fått en stroke?
Armar upp i luften ovanför huvudet.
Le.
Säg en vanlig mening.
Och jag måste ju erkänna. Jag såg inte riktigt det komiska i det hela när jag i panik gjorde allting samtidigt och stod där med armarna upp i luften och log mitt största leende och högt hojtade VAD VACKERT VÄDER DET ÄR!!!
Det gör jag nu, kan man säga. Hehehe.
2025
11 månader sedan
2 kommentarer:
Men vaa, vad hade hänt då? Halvkroppsdomning är ju v-e-r-k-l-i-g-e-n inte bra!
Men usch och fy fan! Så jävla obehagligt!
Skicka en kommentar