Det var jag som var knäppisen

Är på jobbet. På toaletten. Sitter ned i godan ro när någon utanför ropar mitt namn, rätt så högt.

Jag är rätt säker på att det är en skojsam kollega som precis såg mig gå in på toaletten, så jag ropar tillbaka "JAA?" högt men lite tveksamt.

Då skrålar, vad jag fortfarande tror är min skojkollega: BEHÖVER DU HJÄLP ATT TORKA?

Jag: !?!?!?!??

Nog för att han är skojsam men det var liiite väl skojsamt. Så jag skruvar lite på mig, tänker "vilken knäppis" men tar ändå ton och ropar ut ett högt: "EH NEJ DET ÄR BRA TACK" så att han ska höra svaret. 

Både skäms och fnissar.

Drar på mig byxorna.

Tvättar händerna.

Kommer ut och ser att det inte ALLS var min skojsamma kollega, utan en av våra högsta chefer som hjälper sin lilla dotter på toan bredvid.

Låt oss säga såhär. 

Det var ingen tvekan om att han hörde denna skrålande tjej från toan bredvid. 

APEMOJI MED HÄNDERNA FÖR ÖGONEN

(Tänk om jag skojat tillbaka och ba "JA TACK GÄRNA LITE HJÄLP HÄR INNE")

(!!!!!!!!!!!!!)