Igår: den första känslan. Jack var ledsen och panikgrät sig blå och kippade efter andan så fort han inte fick amma. Felsökarperson man är blir ju sådana lägen lätt jobbiga? Har svårt att bara tänka "aja han får väl amma hela dagen då" utan tänker bara på vaaarför han är ledsen. Är det magknip. Är det något jag ätit. Är han trött. Är han hungrig. Är han uttråkad. Är han sjuk. *googlar sig galen*
Idag: den andra känslan. Jack är på ett strålande humör och ler och är belåten och ler och sover nöjt och ler. Då känns det så jädra lätt att ha barn. Skulle kunna skaffa en miljon till. Snusar in mig i hans nacke. Sjunger sånger. Går på promenad. Tänker att livet är lätt.
Så sjukt tacksam över att de där jobbiga dagarna ändå är så få i jämförelse mot de glada fina dagarna.
2 kommentarer:
Mäh! Jag kommenterade ju på detta i morse men verkade strula från mobilen. Jaja. Minns inte ens vad jag skrev men ungefär att det ju är omöjligt att inte må skit när barnet är ledset (antar att det kommer vara så resten av livet? så sjuk tanke), men tur att de glada och harmoniska stunderna är fler! Ni är himla fina på den här bilden och på alla andra bilder också för den delen. kram!
Tack! Också så himla glad att de fina dagarna är fler och så lätt trumfar!
Skicka en kommentar