Jack fem månader

Älskade gulliga finaste unge. Att du är min? Slutar man nånsin häpnas över det? Idag är du iallafall fem månader, en sån himla stor kille. Du är så rolig att vara med, att se allt nytt som händer för oj vad det händer grejer. Förstår inte hur du hinner lära dig allting.

Du älskar att stå upp. Sitta är också okej, men att stå upp är bäst. Gärna på bord eller i knät eller i fönstret. Du är så sjukt nyfiken, allt nytt är spännande. Du spärrar upp ögonen och har munnen på vid gavel och sen ler du nöjt. Att ligga ned är dötrist, så vi har lagt undan babysittern och babygymmet använder du bara som rull-station. Så fort vi lägger dig i gymmet på rygg så vänder du dig till mage på en millisekund, och ser så jäkla nöjd ut. Kollar alltid mot oss som att du undrar om vi såg. Sen tippar du oftast tillbaka till rygg igen, alltid åt höger, och sådär fortsätter du så hipp som happ ligger du ute på vardagsrumsgolvet eller under soffbordet. Jag blir fortfarande förvånad över att du nu inte ligger kvar där jag lämnade dig.

Du tycker om att ta på våra ansikten. Röra kinden, dra tag i örat, känna på mitt hår eller Jens stickiga skägg. Du sträcker armarna mot saker du vill ha eller om du vill komma till mig (så sjukt fint!). Du har börjat detaljstudera saker (gärna nappen) med ett otroligt fokus och kan länge sitta och snurra och vrida på den. Du lär dig så mycket nya ljud och pruttljudet du pysslar med nu är ju himla kul. (Mindre roligt när du pruttljudar ut kräks i mitt ansikte, men annars så!) Du tycker det är väldigt kul med andra barn och snackar och lyfter armarna mot dom.

Du har fått en gåstol av din mormor och om det är något du kan sysselsätta dig med länge så är det den. Första gångerna förstod du inte riktigt grejen men nu traskar du på som ett riktigt proffs, och snabbt också! Vi brukar sätta oss på andra sidan rummet och ropa efter dig och då blir du så till dig och spänner armarna och gapar peppat och tar dina små knubbiga ben och rusar mot oss. Ibland får du till en lyckträff när du försöker gå efter oss och så kan man plötsligt få besök till exempel i köket.

När jag kommer in i rummet blir du så glad så jag kan inte begripa det. Att du blir så glittrig i ögonen är det finaste jag varit med om, att vi har ett litet band du och jag.

Och nu äter du lite mat! Jag har gjort morots-, sötpotatis- och potatispuré och det gillar du jättemycket, det blir ett väldigt liv om vi är för långsamma med skeden. Vi har testat lite olika grejer i din Taste teaser också, med varierat resultat. Gott: avokado, äpple, mandarin, mango. Inte gott: gul kiwi, då grimaserade du i tio minuter efteråt.

Sovandet har ändrats lite. De senaste veckorna har vi faktiskt kunnat natta dig utan att själva behöva lägga oss. Vi går runt lite med dig så du somnar i vår famn, sen lägger vi dig i din vagn som vi ställt i sovrummet. Nu somnar du typ 20.30 och sover ibland till 01, ibland 03, nån enstaka gång till 05 (!!). Då flyttar vi över dig till vår säng, du käkar (ca 2-3 ggr/natt) och vaknar oftast vid 07 på morgonen.

Du har haft ditt första sjukhusbesök. Lilla liten. Du var så tapper när du satt i din pyjamas med oss på Astrid Lindgrens mitt i natta, du till och med flirtade med läkaren. Som tur var hade du "bara" ett magvirus och vi fick åka hem rätt snabbt, men fy så extra liten du kändes när de la dig på en brits i ett lysrörsrum och tog av dig alla dina kläder medan du grät. Hur du sen satt och efter-hulkade i min famn, Lilla lilla killen, förstod inte alls vad som hände. Sen du kom kan jag inte ens snudda vid tanken på allt hemskt som händer barn i världen. Det var såklart hemskt innan, men nu svartnar det för ögonen på mig. Blir en stor klump i magen. Tänk om det var du. Måste alltid lämna den tanken illa kvickt innan det blir bölfest. Ibland hinner jag, ibland hinner jag inte.

Du är det bästa som hänt mig, Jack.