Jack - ett år!

Jack min stora lilla son. Tänk att det redan har gått ett år sedan du kom! Att du inte alltid funnits? Att vi inte, innan du kom, gick runt och kände att just precis du fattade oss? Det är ju helt galet. Vi firade iallafall din ettårsdag med närmsta familjen och i lördags hade vi stort kalas där familj, kompisar och barn kom. Du kröp nöjt runt mellan alla gäster och drog i nån bil och pratade.

För du pratar jättemycket! Väldigt mycket är "ba" men du säger även farfar (schascha), klockan (tii-taa), kissa (issaa), katt (att), neccessär (sessesä), blomma (mmmma), babblarna (babba!!!) samt vähäldigt mycket MAMMA MAMMA MAMMA och PAPPA PAPPA PAPPA. Så fort en av oss går ut ur rummet så ropar du på oss, i stora versaler. Ofta tar du upp något och visar oss, har ett jätteförvånat ansiktsuttryck och säger "BAAA???" i falsett, som om du säger "vaa vad är detta!?". När vi pratar med dig så stannar du upp och lyssnar så himla noga, och sen svarar du eller grejar vidare med ditt.

Vi har beställt kylskåpsmagneter med bilder på alla familjemedlemmar. Du pekar nästan alltid rätt när vi frågar dig var alla är någonstans. Du har slutat pekat på den skojiga grävlingbilden när jag frågar "var mamma är". Himla unge hehe.

Du älskar kojor och vi gömmer oss ofta under täcket i vår säng och ropar efter din pappa, då blir du alldeles sprallig när du hör att han kommer och tjuter för att du tycker det är så pirrigt spännande. Du älskar att läsa och är väldigt bestämd med vilken bok du vill läsa. Väljer vi fel slänger du den åt sidan och kryper och hämtar den du vill ha. En favorit är Katt kan (däddä!). Innan du ska sova för kvällen sitter vi och läser ett gäng böcker i soffan, och då myser du in dig så jäkla mycket så man nästan smäller av.

Du tycker det är jätteroligt med skor och kryper ofta till hallen och grejar med dina och våra skor. Du har gärna skor på dig, antingen på fötterna eller att vi trär på dem på dina armar och så sitter du och klappar händerna med skorna på. Du kallar just nu skorna för "pappa" vilket är lite fnissigt. Du älskar att plocka i och ur saker ur min neccessär. Om vi frågar dig var nånting är håller du upp händerna i en "vet inte"-rörelse.

Det har varit en superhöst och du har lekt jättemycket med din pappa i sandlådor här i krokarna. Du älskar bussar och vi stannar ofta upp och vinkar åt dem. De flesta busschaufförer vinkar tillbaka, det är fint. Du är så förtjust i din mormors katt och spenderar all din tid hos dem med att glatt krypa efter honom. Om du någon gång kommer ifatt honom så försöker du att krama honom. Din kärlek är tyvärr inte helt besvarad, men du verkar inte så brydd över det.

(Obs, ej mormors katt)

Du står superstabilt men har fortfarande inte gjort några försök till att gå. Du verkar nöjd med att kunna stå och krypa. Du ställer dig ofta vid vår tvbänk och gör en liten dans (djupa benböj) om det är något bra på tv. Du går gärna med din brio-gåvagn men det slutar oftast med att du blir jättefrustrerad. Kanske för att du inte känner dig helt stabil eller för att du inte riktigt kan styra själv än? Du kämpar iallafall på, men ibland får vi gömma den för att hjälpa ditt humör på traven.

Och du har haft ett väldigt humör. Så mycket vilja som ibland sipprar ut i ett WRAAAAA!! för att saker inte riktigt går din väg. Tur nog går utbrottet över lika fort som det kom, och du har ju ett strålande humör annars. Klart du ska ryta i när saker inte går bra!

Jag är så glad i dig min son. Du är det finaste, bästa och härligaste jag har. Du ger mig ett så fantastiskt perspektiv på livet, det finns inget som är viktigare än vad du är. Du gör mig lugn och stabil och kär och pirrig på samma gång. Jag kan inte förstå att vi har gjort dig, att du är vår och alltid ska vara det. Jag älskar dig så väldigt mycket och lovar att alltid göra det.

Puss
Din mamma