SÅ himla trött SÅ himla full SÅ himla fylleblogg SÅ himla värt eller hur? Gick hem till jobbarkompis för att "bara ta en öl" jamenellerhur liksom sen satt vi där klart fler och alla var snela och fulla och skvallriga och jag bara blev kalasfull på galet få öl och kastade in handduken klockan tre för jag blev så fylletrött och promenerade hem och påvägen stannade en taxibil och frågade om jag skulle mot stan och det skulle jag ju och då sa han att han kunde skjutsa för han skulle ändå dit och jag hatar att jag säger nej för att jag tänker på vad som kan hända för jag menar hur stor är chansen EGENTLIGEN? Så jag ba Nä och gick hem själv.
Stannade några sekunder extra utanför min port och tänkte på när jag precis flyttat tillbaka och var ute på nationerna alltför ofta för att dricka bort min hjärtesorg och kom hem fullast någonsin och hittar inte mina nycklar och somnar på cementtrappan utanför min port. Vaknar säkerligen timmar senare av att en granne som försöker komma UT puttar på mig med dörren och det är ljust som fan och fågeljävlar kvittrar lyckligt och jag hatar dem och jag är helt mördbultad i hela kroppen efter att ha sovit på trappan och grannen ba Boru här eller? och jag ba *spyr* och han ba Fint och jag ställer mig upp, rättar till min klänning och ba *torka sig om munnen* Japp jag bor här.. tror jag.. det är nummer fjorton va? och backar ut en bit för att kolla numret på huset och han ba Ehm, ja.. men håller fortfarande i dörren eftersom jag är helt hobo som sover (och spyr) framför folks portar men öppnar sen och säger Jamen välkommen då, eller nåt och jag ba Tack! och vinglar väldigt ostadigt in men vänder mig om och säger Schyrre att du öppna dörren föresten, den går inte att öppna utifrån tydligen. Konstigt va? Det var därför jag la mig där.. och väntade.. på att nån skulle öppna och sen ba Nähä han har gått redan.
Konsten att göra ett bra första intryck liksom.
2025
11 månader sedan