Socialinkompetent

Har varit på veckoäventyr i annan stad och påvägen hem idag fick jag ytterst tydligt bevis på att jag verkligen är som ogjord för att vara singel. Jag och mitt resesällskap åt lunch på Stockholm station i väntan på hemtåget då en kille sätter sig vid bordet bredvid och jag kan verkligen känna hur han tittar på mig. Trevligt titt, inte ohnohanskamördamig-titt. Så jag tittade tillbaka och märkte att karln faktiskt såg schysst ut så jag fånlog mot honom och fick ett lika fånigt leende tillbaka. Sen kollade jag bort - för jag fick panik av tanken på att han faktiskt skulle SÄGA någonting!

Åh. Så så så dödsdömd. Jag som inte är pryd eller blyg what so ever vågar inte titta på en kille för länge FÖR TÄNK OM HAN HÄLSAR HERREGUD!

Jag behöver någon att öva på.