The masterplan

Jag borde ha en separat Alexblogg I tell you, men jag är less på att skriva om det så jag låter bli. Ni fattar ändå vad jag skulle skrivit tror jag, bara att det är twiste:at i någon ny form av sickness.

Jag gillar fortfarande popkillen och tror att ditt vad Jack kan vara lite i farozonen, vet du varför? För att han på nåt sätt inte är så tillgänglig som resterande asen, vilket betyder att han är en av de good ones. Jag vill nog inte träffa nån som jämt kan ses, lite som the one who shouldnt be named som ringer och frågar "Kan du ses på måndag? Nähä. På tisdag? Nähä. På onsdag?" and so on.. det är otroligt yuck med någon som är så ledig hela tiden. Inga hobbys, inga vänner. Men den här killen har det, and I like it. Därav chansningen att min crush kanske håller i sig mer än nio dagar, kanske till och med tio eller elva! Popkillen har inte frågat om mitt nummer eller om vi ska ses. Detta är tricket till att få tjejer att gilla er grabbar!

Men jag tänker inte tråna ned mig totalt. Firar detta med en tidig lördagslunchpromenad med den nya Uppsalaidrottarkillen jag sprang på i veckan, en träff med en av mina Stockholmskap på sen lördagsöl och så har jag en date (!) med helikopterpiloten nästa vecka. Allt detta medan jag i hemlighet hoppas på att popkillen ska fråga om vi ska ses, förstås. (Hur ska jag annars kunna ragga upp popkillens popvänner till Anna)