Små minnen och bitar

Hej bloggis.

Jag vet jag vet.
Du tänker: "Jaha, här kommer hon. Igen. Och bara: nu! Nu är jag sugen på att blogga! Kom an bloggen så bloggar vi" - och ja men lite så äre väl. Och nu har det gått så länge att jag inte längre känner igen dig bloggen, hittar inte knapparna och svär och stånkar lite.

Men såhär är det. Jag börjar bli till åren. Och glömmer saker.
När jag stökar och städar hemma så hittar jag ibland pärmen. Pärmen där jag skrivit ut tidigare bloggar och samlat till en sisådär 500-sidig bok. Förstrött kan jag ibland bläddra litegrann och *trumvirvel* MINNAS!

Jag älskar att jag bloggade när jag var mitt uppe i ett göra slut. 
Mitt uppe i en flytt. 
I ett stadsbyte, pojkvänsbyte, vänbyte etc. 
Att du fanns med när jag träffade älskade pop. 
Att det ger mig möjligheten att plocka upp fragment och bitar från en stor kärlek, sorg, besvikelser och härligheter och tänka "ja men just ja, den här lilla biten."

Några år fram i tiden kommer jag ha tappat bort lite småbitar, från tiden som också kan kallas tidendåjagsögpåattblogga-tiden. Ett glapp på 2-3 år. 
Tanken gör mig lite deppig. Och nu har jag tänkt på återseendet någon månad. Smakat på tanken och orden. Och jag tror fan det ska gå, jag hoppas iallafall det. För om 1, 5, 10, 15 år vill jag kolla i pärmen och tänka just ja, jag hade ju helt glömt:
- När jag satt i soffan och hulkgrät för att 2012 var ett sånt fantastiskt jävla skitår jobbmässigt. Hur det fullkomligt urholkade mig, lämnade mig i en ambulans och fortfarande känns förjävligt. 
- Alla fantastiska stunder med pop. Hur kär jag var, hur kär jag är, och det omöjliga att käret bara växer och växer.
- Alla bråkiga stökstunder.
- Alla resor och sköj
- Men framför allt, tyvärr, jobb. Hur jag kämpat som ett as men inte får något för det. Det berömda stånga huvudet i väggen-scenariot, det är jag!

Så bloggen. Hej. Jag vet att det är dumt att lova något. Men jag hoppas vårt återseende går smärtfritt.

På återhörande.

Nej just nu är det inte ok att du hostar mig i ansiktet, jag kan ju få svininfluensan! Kanske en annan gång!

Jag och pop ska åka utomlands! Semester! Loves it! Vi ska till Grekland, och jag tänker spendera semestern med att sola och bada, hångla, dricka kall öl, hångla, äta god mat, hångla, kanske läsa nån bra bok.. och hångla. Men så slår det mig att omg! jag kommer ju få svininfluensan av allt detta utomlandsande! Så jag googlar för att se vad man ska passa sig för. Hittar skitviktig information:





Herregu, om jag inte skulle ta och skriva ut detta superduperviktiga råd och skriva dit OBS! KOM IHÅG!

Shit vilken tur att jag googlade.

Föresten var jag och pop och drack medisöl i solen igår och var sen på M. Ward-konsert. Han var jettebra, jette jette. Ni borde lyssna på honom, faktiskt.

Nu, mer sushitrånande i kombination med lite fotbollsångest.

En liten 'jag har varit borta en stund, men det här har jag gjort'-resumé

Förra veckan var värsta finveckan. Jag och pop var lediga nästan hela veckan och gjorde massor av rekorderliga kärgrejer. Vi gick på bio och hamnade bakom ett riktigt cp som hela tiden skrattade på fel ställe. Vi bowlade på bästa banan som välte käglor av sig själv. Vi fikade och drack kaffe eftersom jag gör sånt nuförtin. Vi spenderade två timmar med att göra egen sushi men kom på att färdigfixad faktiskt var godare men framförallt enklare (kan bero på att vi glömde köpa ätpinnar och istället åt med händerna) men det var mysigt att görat ändå. Vi gick till en 4hgård och klappade hästar och getter och såg en jättestor och lite läskig gris. Och så satt vi näranära i soffan och spelade sims ihop på hans iphone. Och vi har midsommarvarit i Skåne och jag älskart. Nu ska vi åka hem.

Hejdå

JAG ÄR SÅ KÄR!

Jag saknar er!

Har blivit helt oresonligt saknig på sista tiden, så fort fina pop och fina vänner försvinner från mig så hinner det knappt gå en sekund så saknar jag ihjäl mig för att jag tycker om dem så himla mycket. Jag klarar mig ju fint annars också och det är skönt att vara själv (viktigt), men shit vad jag saknar. Hela tiden. Cajsa lämnade världens största Valborgtomrum här efter vår sambovecka och jag saknar henne fortfarande och saknar att höra någon låsa upp ytterdörren och att bästa hon kom in och vi bara hej raring välkommen hem! Eller när vi var på olika håll en kväll och hon ringde och sa Jag cyklar hem nu och så fnissade vi åt att hon kallade min lägenhet hem, sånt är så fint. Eller när jag träffar bästa ypk i stockholm och det blir som ett litet pyttehål i ypkhjärtat varje gång jag åker hem för jag känner mig så hemma där. Och pop, oh dear god! Allt sakna räcker junte till. Never ever. Jag vill alltid alltid vara med honom fastän det varken är vettigt eller klokt.

Så vad gör man då när man har slutspurt på uppsatsen hela veckan och sitter i skolan och skriver analys med jätteregn utanför? Jo man skriver figurerade namn till alla intervjupersoner och döper dem till alla sina käras namn, och så känns det nästan nästan som att de är här.

Blogghelgpaus startar NU

Fredag- skriva uppsats, vara tjejig och gå och göra manikyr, åka till stockholm och grilla och pussas
Lördag- vara med på möhippa
Söndag- ha herregu har det redan gått fyra månader!-dag med finbästakäraälskade pop

Heltjusiga helgplaner! Jag tror jag tar blogghelgpaus hörrni.

Det här gör ju folk bara på film

Idag har jag ätit varma bullar och druckit kall mjölk och sett på fyra avsnitt How i met your mother på raken och tänkt att det nog inte är så pjåkigt att plugga ändå. Och så har jag skypeat med YPK och vi pratade iggy pop och chefskärlekar och harlequinnamn och precis there and then hade vi ett filmmoment, ett sånt här det här gör ju folk bara på film-moment. Jättefint vare, men det går faktiskt inte att beskriva det utan att det låter som att vi medverkar i någon lam musikal men YPK spotifyade en låt och så började båda att dansa. Hon dansade i sin lilla ruta på min dator och jag dansade i hennes lilla ruta på hennes dator, och vi var överens om att det borde funka att ha distansfest på det sättet.

Och så har jag tänkt att herregu vad jag älskar att jag är ihop med någon som får mig att akutkolla när sista tåget går. Älskart.

Bäste sjukfixarn

Pop är tydligen inte 'bara' är världens bästa kille liksom generellt, han är också 'vara snäll och ta hand om sjuk flickvän'-bästa kille. The best. Handlade med sig äckelpäckelpepsi och skakade den så att den blev okolsyrad för det är bra för dig! och hällde upp i ett glas fastän jag var motsträvig och sa uää äckligt vill inte haa! och när jag blev typ miljongradersvarm gick han först och gjorde en handduk kall och baddade mig med den och sen! Sen! Sen gick han och hade sina händer under jättekallt vatten och la dem på min panna! Sen fixade han godaste mackan och så spelade vi finns i sjön. Hur fint som helst.

This just in: ny gps framtagen! Skarvad och klar!

Jag ska åka till Stockholm om några timmar för att grilla och se på cl-semin ihop med pop och hans vänner. Detta är på ett ställe jag aldrig tidigare varit på. Jag brukar inte vara skitduktig på att hitta till nya ställen. Skitlätt att hitta, det är typ bara fem svängar säger pop och jag tänker fem svängar! fatta mycket jag kan svänga fel i fem svängar! och blir lite tysk och skriver ut kartor på hitta.se och TEJPAR IHOP DEM för att det inte ska skarvas fel.

Analtranskribering

Shit vare tar tid att transkribera intervjuer! Det tar såklart extra tid eftersom jag spenderar ungefärliga entvå timmar Innan transkriberandet med att oja mig över hur lång tid det kommer ta, ni vet.. effektivt! Detta följs såklart i slutändan alltid av tidsbrist eftersom jag ojat ihjäl typ två timmar.

Sex intervjuer ska jag transkribera, en hittills gjord och två ska spurtgöras idag innan pop kommer hit för kvalitetskväll innehållande champions league och hångel. Första intervjun jag transkriberade var analblekningstanten-intervjun och omg att det såg ut som att jag satt och skrev egenpåhittad analsexnovell i skolan! Så fort någon gick bakom mig klickade jag snabbt upp en firefoxruta och flackade lite skyggt med blicken och försökte se ut som nån som inte alls satt och skrev om anal i skolan.

Menååh varför måste jag skriva det här! Det har junte med ämnet att göra alls! klagade jag till min uppsatskompis och hon bara Men du måste skriva allt hon säger! För även om hon inte säger saker rakt ut så kan vi kanske se det på ett annat sätt och tolka det!

Vild gissning på vem jag kommer rösta på som ska få äran att tolka intervjustyckena om analen?

Trettonånhalv dars recap

Hej! Nu är jag här! Längsta blogguppehållet nånsin jag vet, trettonånhalv dar liksom! Det här har jag försummat bloggen för:

Jag och pop åkte till London och såg Arsenal-Villareal, det var typ skithäftigt. London var soligt, vi såg Sienna Miller som var yttepytte och vi bodde i lustiga huset snett-hotell där pop var för lång för den dvärganpassade sängen.






















Sen matade vi ankor när vi kom hem. Jag gick otroligt målmedvetet in på ica för att köpa ankbröd men blev lite orolig över om de gillade fullkornsbröd eller inte, så jag köpte nån mesig mittimellanlimpa och alltså kolla in ankan! Snacka om att nån gillar mittimellanbröd! (Okej alltså jag vet att det inte är kalle anka-ankor men anka låter så mycket mer rart än änder) De var så sjukt närgångna att jag blev for real-rädd och skrek tjejtjut och backade men ankan bara kvack kvack *vagga efter* ge mig mittimellanlimpan för fan! kvack kvack! och jag bara iih! *backa mera* och ankan bara men suck! nybörjare! och gav upp så vi gick hem igen med halv töntlimpa kvar.
















Sen skrev jag uppsats och uppsats och uppsats och har haft mycket underliga uppsatsintervjuer med gamla tanter som börjat snacka analblekning. Alltså viktigt att veta att jag inte skriver uppsats om något dylikt, det var hon som var lite "speciell".

Sen flög jag med pop hem till poppappa och popmamma för första gången och de var snälla och rara. Och jag är väl inte direkt ett dokumenterat geografisnille så jag bara Men kolla värsta fina backen! Den är ju liksom helt fluffig! när vi åkte bil och alla bara Ja, Hallandsåsen.. och jag bara Ehem.. jaha, visstejaväl. *obildad stadsunge som bor där det inte finns en enda jävla backe*

Och här nånstans mittimellan punkterna lackade pop ur på mig för att jag sa att han luktade kaninmat. Inte alls särskilt kul precis då, men jätteroligt i efterhand. (puss, du luktar skitgott och inte ens lite kaninmat)

Effektiv recap eller hur? Champions league, dvärgsängar, ankor, analblekning, hallandsåsen och kaninmat allt i samma inlägg. Det enda som saknas är ett stort fett WOHO åt att bästa bästa Cajsa kommer och bor hos mig på onsdag!

Okej nu kanske jag är blogg-back on track igen. Fingers crossed.

Lokalsinnehandikappad=hur bra som helst

Pop tipsade om fiffig sida där man kan mäta upp sina löprundor (ok i mitt fall gårundor, är alldeles för lat för att hålla på och löpa) vilket nu gjort att jag ba Åh jag går ett extra varv runt huset FAN VAD KUL! när jag kommer hem eller liksom tar värsta extrasvängomen på stan och jag kan ju lätt säga att det gynnar sig att vara lokalsinnehandikappad i sin egen stad så som jag är för shit vad med extra kilometer jag får när jag jämt går fel.

Har skaffat ett worddokument också och har döpt det till Oj vad jag går! Herregud vad jag går!.doc och skulle precis skriva in dagens gårunda och ser att jag skrivit att jag gått mina rundor i kvm istället för km, haha jag ba *går runt i kvadrat*. Gud vad cp.

Jag hoppas på att jag får hångla ikväll. Skitmycket hoppas jag, hållatumme-mycket. Hoppas hoppas hoppas.

Hopplöst mycket

Men så skriver han och frågar om han får komma hit efter Popcirkus och det får han och jag har ont i magen precis hela tiden men när han ringer och står utanför och jag går ut på balkongen för att kasta ned mina portnycklar och han tittar upp på mig och säger hej så försvinner magontet och oron och allt känns plötsligt lättare och på nåt underligt vis gör han mig mindre långsint än jag nånsin varit förr. Nu känns allt bättre och jag är övertygad om att allting snart kommer att kännas precis som det gjorde innan, mest för att det måste bli så för jag älskar honom så hopplöst mycket. Hör du det? Hopplöst mycket! (Men snälla, inte igen.)

Ett tag till

Igår. Skitigår.

Just precis nu känns det svårt att tänka förbi det, jag som kanske är lite för bra på att övertänka, haka upp mig och vara allmänt jävla långsint. Jag vet snälla pop att ditt förlåt är innerligt och jag tror att allt försvinner snart och blir som vanligt, men just nu är jag inte kompis med vad som är logiskt och ologiskt och känner mig bara borttappad och liten. Du hamnade på något vis så långt bort från mig, och jag hatar det. Kanske att jag gör det större än det egentligen är, för jag tror att jag ibland kan vara bra på det, men jag behöver bara få skriva av mig lite.

Har legat raklång i soffan i två och en halv timme och glott ut genom fönstret i det tysta. Tänker fortsätta med det ett tag till.

22 mars

29 januari "jag tror att jag hade mitt mest kära moment ever&ever i måndags" släng dig i väggen! Du är fetersatt av 22 mars 2009. Igår. Jag vill aldrig glömma precis hur det kändes igår. Jag var (är) så rakt genom lycklig och kär så jag visste inte om jag skulle skratta, gråta eller upplösas av alla känslor som kom på en gång när vi sågs igen och sen på kvällen. Det finns inga ord. Det gör verkligen inte det. Jag skulle ju kunna skriva världens längsta lista men faktum är att alla skrivförsök till att beskriva känns så klena och ofullständiga. Det GÅR inte att sätta ord på igår. Det närmsta jag kan komma sanningen är nog helt enkelt att du är så osannolikt rätt, att du får mig att springa de sista meterna på centralen för att jag inte kom fram tillräckligt fort genom att bara gå.

Snartsnartsnartsnart! (hypehypehypehype)

Okej jag tyckte att de tioelva dagarna pop skulle vara borta verkade halvlångt dag ett men de har gått ohyggligt fort, så pass att jag tänkte Oj söndag, REDAN? när jag vaknade imorse och precis nu är det mindre än fyra timmar kvar tills vi ses och gissa om alla på Stockholm central snart kommer kolla på mig och tycka jag är retard för att jag ser så glad/galen ut. Så ser ni någon där ikväll som ser såhääääääär glad ut, då äre jag. Fyra timmar liksom! Fyra timmar till hångelpussarochkärlek! Nog för att dagarna gått fort men oj så jag längtat. Jag måste nog åka dit redan nu trots att det är några timmar kvar, för att vara redo. Nä, det tänker jag junte göra. Men snart så. SNART SÅ!

Fina pop snart ses vi igen!

SKITMÅNDAG SKITMÅNDAG SKITMÅNDAG

Oh the trötthet! Det finns inget tjohej kvar i mig, jag är bara tröttare än tröttast. Förbannade skola alltså! Jag ba Ååh va skönt att vara leedig den här veckan! Så svinigt har jag gått runt och gottat mig och tro tusan liksom att den här veckan blir värst av alla. Tro tusan! Var i skolan helt gruvligt tidigt, 08.02, och kom hem nu. NU! 08-19, INTE OK!

Mina två grupper i skolan hade bokat in sista mötet inför big time-presentationerna idag samma tid men osamma plats så jag har idiotsprungit mellan dem hit och dit hit och dit hela dagen, i elva timmar. Tysken i ena gruppen har drivit mig till vansinne med att vara extra långsam och trög (var det liksom möjligt) vilket gjorde att jag mitt i två hit och dit-spring var tvungen att gå in på toa och skrika, och sen springa vidare. Och så komma hem och ha minst lika mycket att göra till imorgonbitti, och jag känner redan nu på mig att morgonen kommer bli lika fin med skitsvår presentation på engelska inför hela klassen tillsammans med en handledare som säger att han hatar oss.

Det är alltså nåt riktigt fint med måndagar.
(men tack för bergsgeten fina pop, den gjorde dagen lite bättre)

Töntigt att pang-sakna

Har fotopromenadat i solskenet med Karin och knäppt urtjusiga hoppbilder (de var faktiskt så snygga att turister med jätteobjektiv knäppte kort på Oss istället för turistattraktionerna) och gick sen och köpte finfina tröjan och när jag fyra timmar senare (oh the träningsvärk!!) går hem och är helt varm av solen och lyssnar på bra musik och går på torr asfalt, torr asfalt liksom! fatta lyx!, så tänker jag Fan vad fint, allt är så jävla bra.

Men så bara pang! kommer jag hem och blir helt ledsensaknig och totalt oförstående var det ledsna kom ifrån jag menar kom igen! och inte skyldig säger att det ju är lyx att sakna och jag vet ju det, det är ren skär lyx men sån där töntig sakna kan jag inte förklara än att den oftast är musikrelaterad, nån som liksom sjunger nåt fint eller ledset eller sorgligt och jag ba ååh jättejättesakna! så jag kollar på lastfm vad jag lyssnat på och ba Jahapp, tvåånhalv timme Håkan. Tack för den liksom, Håkan! Schysst!

Men lika snabbt som jag börjar pang-sakna går det nästan alltid över till vanlig standard-sakna och den som ska ha tacket för det är pop för jag smsar ett smula uppgivet "Tekniskt sett så ses vi inte förrän nästnästa vecka. Helt jäkla ovärt." till honom och han kontrar med fint och rart svar och då känns det inte helt fel.

Och Wipeout får faktiskt halva tacket.

(men du föresten, tekniskt sett räknas visste!)