Får flashback från gamla staden när yeah yeah yeahs-pin dyker upp i itunes. Allt hade varit så svårt mellan mig och ex-R jättelänge, säkert ettåthalvt år. Jag var alltid arg, ledsen eller bekymrad och ingenting kändes nånsin lätt. Vi gjorde aldrig saker tillsammans och hade ingenting gemensamt. Båda visste att det var såhär men ingen ville vara den som gjorde slut, ingen ville vara den som vågade ta sista steget
för vi hade väl det rätt bra ändå nångång.
Så en dag satt vi mittemot varandra och jag tittade på honom och tänkte
Ska det verkligen vara såhär? och han tittade på mig och det såg ut som att han kanske tänkte samma sak och precis då började Pin spelas och jag bara
Ska vi dansa? och han bara
Va? Dansa? Nu? Här? och jag bara
Varför inte! och ställde mig upp och ryckte med honom och han skrattade åt mig men dansade han också och det var ju inte direkt en lättdansad låt så det var cpdans för fullt och jag skrattade åt honom för att han var så ful och han skrattade åt mig för att jag var minst lika ful och vi dansade fnissandes runt i hallen köket sovrummet vardagsrummet och lite in i badrummet och klädkammaren.
Den låten kommer alltid att förknippas med att precis allt kändes lätt och bekymmerslöst i prick två minuter och hur jag när låten tog slut till slut bara sa
Det här funkar inte och han kollade helt oförstående på mig och sa
Va? Vi hade ju kul? och jag sa
Det är ju det som är grejen och han förstod inte alls för vi hade ju dansat och hoppat och skrattat och jag sa
Men jag vill vara med någon som jag alltid vill dansa, hoppa och skratta med, inte bara i två minuter.
Jag vill inte ha två minuter, jag vill ha alltid.. och han sa
Men sånt gör vi ju annars också och jag ruskade på huvudet och sa
Det gör vi faktiskt inte och han sa ingenting för han visste att jag hade rätt och så kom han fram till mig och höll min hand och vi sa ingenting på jättelänge men sen sa han
Men vadå.. gör vi slut nu? På riktigt? och jag höll hans hand tillbaka och sa ett enkelt men svårt
Ja och sen stod vi där tysta tillsammans med min hand i hans.
Och nu när jag sitter i nya lägenheten i nya staden med nya livet och låten dyker upp så är det första jag tänker på att jag har hittat killen som jag vill dansa, hoppa och skratta med, alltid. Och jag har inte bara hittat honom,
vi är ihop! Och den här gången tänker jag inte
Ska det verkligen vara såhär? utan
Det ska verkligen vara såhär. Precis såhär.