Töntigt att pang-sakna

Har fotopromenadat i solskenet med Karin och knäppt urtjusiga hoppbilder (de var faktiskt så snygga att turister med jätteobjektiv knäppte kort på Oss istället för turistattraktionerna) och gick sen och köpte finfina tröjan och när jag fyra timmar senare (oh the träningsvärk!!) går hem och är helt varm av solen och lyssnar på bra musik och går på torr asfalt, torr asfalt liksom! fatta lyx!, så tänker jag Fan vad fint, allt är så jävla bra.

Men så bara pang! kommer jag hem och blir helt ledsensaknig och totalt oförstående var det ledsna kom ifrån jag menar kom igen! och inte skyldig säger att det ju är lyx att sakna och jag vet ju det, det är ren skär lyx men sån där töntig sakna kan jag inte förklara än att den oftast är musikrelaterad, nån som liksom sjunger nåt fint eller ledset eller sorgligt och jag ba ååh jättejättesakna! så jag kollar på lastfm vad jag lyssnat på och ba Jahapp, tvåånhalv timme Håkan. Tack för den liksom, Håkan! Schysst!

Men lika snabbt som jag börjar pang-sakna går det nästan alltid över till vanlig standard-sakna och den som ska ha tacket för det är pop för jag smsar ett smula uppgivet "Tekniskt sett så ses vi inte förrän nästnästa vecka. Helt jäkla ovärt." till honom och han kontrar med fint och rart svar och då känns det inte helt fel.

Och Wipeout får faktiskt halva tacket.

(men du föresten, tekniskt sett räknas visste!)