Jävla asmåndag

Jag blir helt bloggförlamad när jag inte skriver på några dagar för då har jag missat så fanmycket detaljsaker att berätta, och detaljgrejerna är ju liksom mitt shit. Jag ska försöka komma ikapp allt jag kan, tummis.

Alex är galen, det är han verkligen. Tre gånger totalt kom han oannonserat hem till mig och ringde på dörren förra veckan och han kommer in på mitt jobb VARJE dag jag jobbar, vilket är lite freaky för tänk då hur mycket han går förbi när jag Inte är där? Jobbade idag och då kom han in, men världens bästa jobb-Pernilla räddade mig och sa Emma jag behöver kameran från kontoret, går du och hämtar den? för Alex är verkligen världsmästare på att komma in på jobbet och bara STÅ. Han säger alltså ingenting, utan bara tittar. Pernilla to the rescue. Men att han tittade förbi var egentligen ett rent nöje jämfört med hur min arbetsdag slutade - med nån som jag tror tänkte råna mig. Lite sådärkul faktiskt speciellt eftersom jag jobbade själv. Kände att det inte hade skadat med att ha en pojkvän väntandes hemma som kunde kramas och klappa mig lite på huvudet. Jag fick en internetklapp på huvudet av popkillen, den raringen.

PS, no more new guy. Men om det berättar jag i ett annat inlägg.