Oh pop

Tror ni att jag kände mig lagom romantisk/dumihuvudet/lättlurad mördaroffrig när jag igår klockan 21 stod på bron i Stockholm för att möta popkillen för träff två? Ja, all of the above. Men turligt nog var jag varken dum i huvudet eller mördaroffrig utan det var precis så rart jag tänkt mig. Vi promenerade hela bron och kikade på utsikten och gick sådär nära så armarna nuddade varandra hela tiden och sen gick vi runt vad som kändes som hela Stockholm men det gjorde ingenting för det var så mysigt och trevligt och lätt. Till slut gick vi in på ett mysigt cafe och satt där och värmde oss lite och sen var det dags för mig att gå till mitt tåg och åka hem och han följde med mig hela vägen till stationen och vi gick lite långsamt till perrongen och efter hejdåkramen så perrongpussades vi och den var sådär perfekt att jag nästan ville missa tåget med flit men jag gick på och han vinkade genom fönstret när jag åkte iväg. Burrade nöjt ihop mig på mitt säte och hade på mig mina hörlurar och spelade blandbandet jag fått som är så bra och blev alldeles glad i magen när jag några minuter senare fick ett jättefint tack för idag, du är så fin!-sms från honom.