Att göra: öva på att behålla high:et

Okej men nåt som inte är så jävla äckligt gullegulligt är att jag verkligen är totalusel på att hålla kvar det här kärhigh:et jag har när vi ses. Redan när tunnelbanerösten säger att vi är tre stationer från centralen känner jag det i magen, hur det liksom gör lite ont av saknad och jag klämmer hans hand lite hårdare typ som att vi aldrig mer kommer ses. Och så fort jag går på mitt tåg så känner jag mig dödsensam, jag vill inte vara isär! Det är töntigt att inte kunna leva lite fint på ruset ett tag efter vi setts utan att istället gå runt och tänka Åhjagdööravsaknad! Måste öva på det.