Är det möjligt att vara så kär att man faktiskt
PÅ RIKTIGT går sönder? För det tror jag att jag håller på att göra. Dökär. Såg på film tidigare och han låg med sitt huvud på mitt bröst och jag bara luktade in hela honom och myste och blev då akut jätteledsen över att det är åka hem-dags när som helst, för det är alltid åka hem-dags närsomhelst, och han sa
är du ledsen? och jag plutade med underläppen och nickade och då kramade han mig extra hårt och berättade hur snabbt det skulle gå tills nästa gång vi ses men jag var obstinat och drog en filt över mig och sa
Äre inte alls, kommer gå skitalångsamt! och nu är han i badrummet och borstar tänderna och jag saknarsaknarsaknar honom bara när han går och är i ett annat rum när jag inte kan röra honom så jag sätter mig vid datorn och går in på hans facebooksida och ler åt hur söt han är och att han som är så söt just nu står i mitt badrum och borstar tänderna. Nej, nu går jag sönder av kär. Precis nu.
1 kommentar:
men aaaaaaw. jag vill också ha lite kär-ont-i-kroppen.
Skicka en kommentar