Hej då skruttiga 2012

Sammanfattning 2012 behöver bara ett ord: kämpigt. Fy fan vad jag har kämpat. Mestadels beror det på min trista jobbsituation. Under året har jag stressat mig genom 3 stycken vikariat. Jag har hamnat på akutmottagning flera gånger, alla ångest- och stressrelaterade, och har för första gången åkt ambulans. Fick sömntabletter. Ombads av min läkare att fylla i en "psykiatrisk egenbedömning". Grät en hel dag för att jag behövde göra det. Och grät ytterligare 1 när jag såg svarsalternativen och hur väl jag stämde in. Min farmor dog och pappa skilde sig.

2012 har tveklöst varit mitt sämsta år någonsin. Jag har aldrig mått så dåligt som jag gjort 2012. Men har heller aldrig mått så bra. Det var det där "otur i spel/tur i kärlek" som räckte ut en lång jävla arm som lät mig andas under de mörka dalarna. Min kille. Min kärlek. Min klippa. Tack för att du funnits där under gråtet, skriken och ilskan. Tack för att du sa "Kom hem från jobbet så fixar jag allt". Fixade middag. Höll i hand. Stod med ett glas vin i hallen när jag kom hem. Gav en tröste-present. Aldrig har jag mått så uselt men ändå så bra. Vi har alltid haft det fint och självklart, men i år känns det som att vi hittat hem.

Jag har besökt tre fantastiska ställen jag aldrig tidigare varit på: Edinburgh, Berlin och Cambridge.

Så. 2013, what say you? Jag hoppas och lovar:
1. Skaffa ett fast jobb. (åh snälla)
2. Börja springa igen.
3. Gå mer på restaurang.
4. Besök två nya städer.
5. Boka en långresa till nästa vinter.
6. Läs minst tjugi böcker. 
7. Använd kjol och klänning oftare. Du klagar rätt mycket i jeans.
8. Fotografera mera.
9. Gör om köket.
10. Påbörja projekt "lär dig franska". Hur är oviktigt, bara göre!
11. Åk hem oftare.
12. Skriv brev till Aina oftare.
13. Lyssna på en ljudbok. Det är dags.
14. Men det allra mest viktiga: jag vet inte vad jag och min kille gör för att ha det så här fantastiskt bra - men fortsätt. Bara fortsätt. Stanna upp och njut. 

PS, sikta på att må såhär så blir allt bra. OK?