Inatt drömde jag att jag började blöda. Jättemycket blod med stora klumpar som jag förgäves försöker få stopp på och drömmen är så förtvivlat lång att jag är helt förstörd när jag vaknar. Detta är femte gången jag drömmer om missfall, och varje dröm är en repris av missfallet i vår förra graviditet.
Vaknar svettig, matt och rädd. Ligger helt stilla med en hand på den nu rätt stora magen och vågar inte gå på toaletten för att se om det var en sanndröm eller inte. Och precis då får jag en vänlig buff inifrån. En fin försäkran från vår lilla unge att allt är okej den här gången. Allt är okej allt är okej allt är okej allt är okej.
Allt.
Är.
Okej.
2 kommentarer:
<3!
<3
Skicka en kommentar