Förlossningen

Förlossning! Vilken jävla grej att vara med om! Ingenting hade kunnat förbereda mig på det, och lika bra är väl det med tanke på att ingenting heller blev som vi tänkt oss. Varning för megalångt inlägg.

Torsdagen den 8 oktober går mitt vatten. Jag känner ingenting alls i övrigt. Ingen sammandragning. Ingen molvärk. Ingen mensvärk. Eftersom det inte var någon filmsplash utan mer en pyspunka får vi åka in på kontroll. Jag är axelryckig. Detta är andra gången vi åker in för vattenavgångskoll och första gången blev vi hemskickade med det lite nedslående beskedet att det var en vattenflytning. Men denna gång när läkaren undersöker mig utbrister hon plötsligt "Ja men kolla, här kommer det vatten!". Jag och Jens kollar på varandra och jag skulle gissa att vi ser ut typ såhär: !?!?!? NU HÄNDER DET. Får en lapp av läkaren med rubriken "Vattenavgång utan värkar". 48 timmar får kroppen på sig att fatta galoppen, sen blir det igångsättning. Det blir igångsättning. Kroppen lallade på som vanligt och mådde fint. 

Lördagen den 10 oktober klockan 11.00 skrivs vi in på BB Stockholm. På väg dit letar jag efter en passande "nu åker vi in till förlossningen och ska föda barn"-låt. Väljer till slut låten som profylaxtanten körde. Och när vi sitter där i bilen med våra övernattningsväskor packade med omsorgsfullt valda bebiskläder och höstsolen skiner och vi åker förbi vattnet och allt är så vackert och vi mår så bra och när Kenta sjunger

Jag har väntat så länge på just den här dan

Och det är skönt att den äntligen kommer

Väntat så länge på just denna dag

Den ger lust när den kommer

gladgråter jag för nu ska vår bebis födas. Nu kommer han!

Jag älskar BB på en gång. Det är varmt och vänligt och förvånansvärt lugnt. Vi får lunch i väntan på läkare och kollar ut över en milslång utsikt som når hela vägen till Globen. Det är inte alls såhär jag har tänkt mig förlossningen men är vid väldigt gott mod. Peppad. Redo. Tror att jag vid ett tillfälle helt stissigt vänder mig till Jens och säger något i stil med att "jag är så sjukt redo, bring it!". Hehehe hehe eeh. 13.45 på lördagen börjar igångsättningen och jag är i efterhand så glad att vi då inte visste hur lång tid det skulle ta.

Jag får en dos gele som tydligen ska mjuka upp livmodertappen som hittills är helt opåverkad pga min kropp tycker det är så lattjo att vara gravid. En koll ska göras 6 timmar senare och läkaren säger att det inte är ovanligt att behöva en till dos. Får även antibiotikadropp då det är en förhöjd infektionsrisk vid vattenavgång utan värkar. Får detta var sjätte timme tills bebis kommer.

Vid kollen sex timmar senare har det hänt... absolut ingenting, förutom att mitt blodtryck börjar leva rövare. Får direkt dos två av gelen och kopplas upp mot ctg-maskin för mer noggrann koll av mitt blodtryck och bebis hjärtslag. Om dos två av gelen inte ger effekt så får jag inte dos tre förrän dagen därpå, vilket känns jättelångt. Gör inget annat än ligga i det där lilla temporära rummet och tolkar minsta lilla signaler från kroppen. Kände jag något nu? Nä. Men nu kände jag väl ändå något? Nä. Men det däär måste ju kunnat tolkas som mensvärk, eller? Nä. Dos 2 ger inte heller effekt och mitt blodtryck är alldeles för högt så jag får blodtryckssänkande medicin. 

Söndagen den 11 oktober vaknar jag så himla uppgiven. Ingenting händer. Jag känner ingenting. Jag har sovit jättebra bortsett från när barnmorskorna tassat in för att ta blodtryck, blodprov, ctg och ge dropp. Det har redan gått ett dygn sedan vi skrevs in och vi har inte gått ett enda litet steg framåt. Säger till Jens att om de bara sa att det hade skett ett liiiitet framsteg hade det varit så psykiskt skönt. Men nä. Inget. 

Jag får dos nummer 3 och en barnmorska säger lite plumpt i förbifarten att man inte bråkar emot kroppen hur länge som helst vid en igångsättning. Vill den inte sättas igång så vill den inte och då blir det kejsarsnitt. Min tidigare peppighet är helt bortblåst. Inga framsteg alls och en barnmorska som pratar kejsarsnitt. Vi går ut på en promenad och jag bölar oavbrutet. Det var inte såhär det skulle bli. Varför händer det inget? Hur lång tid kommer det att ta? Jag vill inte snittas. Jag är inte förberedd på det. 

Vi går tillbaka till vårt rum för en kontroll av dos nummer 3. Jag är ledsen och likgiltig på samma gång. Får veta att bebis bajsat i magen. Det känns som att allt går fel. Men mitt i allt så kommer dom: VÄRKARNA! Klockan är 17.00 och jag har väl aldrig i mitt liv blivit så glad över lite smärta. Woho:ar vid varje värk och gör victorytecken som en tokig människa. Börjar använda TENS-maskinen som vi fått låna och tycker den hjälper bra. Jens som varit nervös över att hitta sin roll under förlossningen är världens bästa. Hjälper mig komma ihåg andningen och slappna av, hämtar saft, klockar värkar och är TENS-ansvarig. 

Tre timmar senare är jag 3 cm öppen och vi får äntligen ett förlossningsrum. Är så jublande glad och tycker värkarna är helt okej. De är dock oregelbundna så jag får värkstimulerande dropp. 

En kontroll timmen därpå visar att jag fortfarande bara är öppen 3 cm. Jag då: :(((((( Så väldigt opepp att i 4 timmar ha jobbat på med eskalerande och lite kämpiga värkar och inte fått en himla centimeter för det. Den kontrollen är dessutom mitt värsta minne från förlossningen. För att nå ordentligt var barnmorskan tvungen att föra in, vad som känns som, hela armen in i mig. Mitt i detta kommer en helt vidrig värk och TENS-apparaten slutar att fungerar. Då ställde jag till med en liten kräkfest. 

Mitt blodtryck är trots medicinering alldeles för högt och det i kombo med att jag inte öppnat mig något trots värkarbete i 4 timmar gör att jag får epidural som tydligen även är blodtryckssänkande. Bästa härliga fantastiska epidural. Den tar precis sådär drömmigt som jag bara kunnat fantisera om. Jag mår plötsligt helt fantastiskt. Skrattar och skojar med barnmorskan och Jens. Känner när värkarna kommer men de gör inte ett dugg ont.

Klockan är då 01.00 och jag blir tillsagd att vila. Jag frågar personalen om man öppnar sig i snitt 1 cm/timme även vid en igångsättning, men de säger att det tyvärr nog kommer gå långsammare än så. De släcker lamporna och lämnar rummet. 

Jag somnar men vaknar 03.00 av att det känns annorlunda, som ett tryck nedåt. Jag tycker på larmknappen för att prata med vår barnmorska. Hon undersöker mig och helt plötsligt är jag 10 cm öppen! Från 3 till 10 cm på 2 timmar och jag har inte känt någonting. Jag har skrattat och sovit mig igenom värkarbetet. Barnmorskan säger nu ska det komma en bebis! och vi blir helt fnissiga. Det är tydligen någon kant kvar som ska försvinna så barnmorskan säger att jag ska fortsätta vila men det går ju absolut inte efter det beskedet. Får istället en pilatesboll att gunga runt på.

03.50 börjar krystvärkarna och jag sitter på en sån där förlossningspall med Jens som stöttepelare bakom mig. En undersköterskestudent baddar min panna med en kall handduk och barnmorskan sitter på huk framför mig. Inför förlossningen så var jag lite orolig för krystfasen, men när vi väl var där så kändes den så.. hanterbar? Kroppen visste så himla väl vad den skulle göra så det var bara att hänga på, och äntligen fick jag GÖRA något. Hjälpa till. Kommer ihåg hur barnmorskan hojtade Men du krystar ju som en omföderska! och att jag då tänkte att hon ljög för att vara snäll. Hade även sett framför mig att jag skulle gapa och föra ett himla liv, men krystfasen för mig var mer ett jämrande. Det gjorde inte ont, men det var så sjukt obehagligt. Jag var tvungen att vila mig genom några krystvärkar för att inte spricka och GUD så svårt att inte krysta när kroppen bara skrek KRYSTA DÅ! Var så nära att säga åt personalen att dra åt fanders och bara köra på. 

Plötsligt säger barnmorskan att hon ser hans huvud och att han har massa hår. Jag får känna på hans lilla huvud och två krystvärkar senare klockan 04.17 kommer han! Sju krystvärkar totalt. Med navelsträngen ett varv runt sin lilla hals (men det var ingen fara) och ett litet gnällande minivrål så kom han äntligen! Jens satt fortfarande bakom mig och höll armarna runt mig och grät och barnmorskan la upp den lille lille bebisen på mitt bröst och jag var helt stum. Vår bebis! Han var så liten och fin och tittade upp på oss med en sjukt sur min som om han tänkte att han ju faktiskt trivdes sjukt bra i magen. Tänk att han kom till slut. Jag kunde inte ta in det.

Jag är så fantastiskt nöjd med förlossningen. Gav den 9/10 i betyg innan hemfärd och det där 1-poängstappet beror enbart på den sjukt långa väntan innan det satte igång, men när det väl satte igång då jädrar satte det igång! Kan inte förstå hur jag kunde öppna mig 7 centimeter på 2 timmar och inte känna någonting. Blev tillsagda att om vi får en till bebis då är det vi som åker in pronto annars kommer bebisen i bilen. 

Noterat.

BF+12

Sett till mina senaste blogginlägg vore det ju lätt att tro att jag fortfarande går i väntans tider eller försmäktar på förlossningen, men det gör jag ju inte TACKGODEGUD. Nog för att kroppen försökte sig på nån form av elefantgraviditet (bra försök kroppen), men på BF+12 hände det! Vår sölpotta till bebis kom äntligen! Allt gick himla bra till slut och nu har vi varit hemma i typ 1,5 vecka. Han är världssnällast och så jävla gullig. Sitter och filar på förlossningsberättelse, vill gärna få ned det i skrift så denna senilhjärna ej glömmer.

LITEN GÖLLIG BEBIS SOM JAG BYGGT I MIN MAGE

BF+10

Jaha här kunde man ju tro att det hänt nåt skoj eller hur? Men NÄRÅ. 

Detta fjuttiga har hänt:

11.00 Vi blir inlagda

13.00 Får den första igångsättningsbehandlingen, nån gel. Här är vi rätt pepp! Går runt på förlossningen, skrattar och skojar, nu är det dags tjoho! Typ så. 

16.00 En tjej jag skrivit med från nån barnvagnsgrupp skriver att hon också är inlagd för igångsättning med gel på samma sjukhus, detta är mycket skoj

21.00 konstaterades allt detta opeppiga:

- det behövdes en till dos gel för den första har gjort nada (behövs oftast 2-3 st sa bm men jag tror bara hon ville vara snäll)

- fick antibiotikadropp pga infektionsrisken vid vattenavgång

- knattes hjärtljud var för högt

- mitt blodtryck lika så, vilket jag känner av i skallen

22.00 knattes hjärtljud får barnmorske-OK men inte mitt blodtryck så får blodtryckssänkande medicin. Har fortfarande inte känt en enda himla värk eller mol eller nåt. 

23.30 Somnar

01.00-02.00 Vaknar med nån typ av molande magvärk, halleluja!

03.00 Barnmorska konstaterar att blodtrycksmedicinen hjälpt. Jag får en till antibiotikados.

04.00 Barnvagnstjejen får sitt barn. Min kille sover. Jag ligger vaken och spelar Sim city. 

JAMEN DET VAR VÄL TYP DET :)))

BF+8 del 2

Idag har vi varit på förlossningen två gånger för blodtryckskoll, skojigare kan man ju ha! Det började illa men på kvällskollen var det stabilare än det varit på 4-5 månader!? Var tvungen att be bm att ta om det bara därför men också för att undersköterskan var så flamsig och knäpp när hon lyssnade. Sådär förtroende för henne.

Hon: blodtrycket var 120/80

Jag: Men oj!

Hon: ÄRE BRA ELLER!?!?

Man ba...

Har försökt vräka den lille idag utan resultat. Gått på promenad, ätit massvis med ananas och druckit ett halvt glas bubbel. Men nä.

Om det inte sätter fart inatt så blir det alltså igångsättning imorgon. Vi har inte fått en tid än men det blir troligtvis på eftermiddagen. Bm sa åt oss att ladda med mycket tålamod (mitt sämsta) och att vi skulle ställa in oss på att det kan ta upp till 2 dygn (opeppen!!!!!!). Det känns dock som ett sjukt bra tecken att den 11 oktober är Internationella komma ut-dagen. 

Så konstigt detta med igångsättning? Att så säkert veta vad man har framför sig. Både det mest smärtsamma och fina i livet, en dag bort.

Gud vad jag inte kommer kunna sova inatt.

BF+8

Vårt barn verkar högaktningsfullt strunta i omvärldens planer på hans entré.

Efter att jag skrev igår la jag mig i soffan för att vila lite och vaknade av mensvärk och molande värk i ryggen. Blev så jääädra glad. Detta höll i sig i max en kvart, sen försvann det. 

Saker jag aldrig trodde jag skulle pyssla med när vattnet gått:

Ha över folk på middag (min killes syster)

Åka på en timmeslång biltur för att vår himla bils batterier skulle få ladda upp efter strejken igår. Jag hade med mig kaffe och bullar. Roadtripfika.

Inatt sov jag så otroligt gott. Vaknade en futtig gång och behövde gå på toaletten. Då hade jag återigen mens-/ryggvärk men det var inget som stoppade mig från att somna om igen. Vaknade och mår som vanligt.

Såatteeee.

Klockan 10 ska vi upp till förlossningen för att kontrollera mitt pissiga blodtryck. Sen tänkte vi gå ut på promenad. 

Men alltså har ni tips på saker jag kan göra idag för att hjälpa detta motvilliga barn på traven? Tas tacksamt emot så länge det ej handlar om att tvätta fönster. Där drar jag min gravidgräns. 

BF+7

Hej bloggen. 

Jag ville inget särskilt. 

Eller jo juste. 

MITT VATTEN HAR GÅTT!!!!

Det var typ samma grej som när vi var upp sist. Ingen sån där film-splash men ändå en mängd så man blir osäker. Var upp på förlossningen precis (efter att vår bil strejkat och vägrar starta, precis sån sköj grej man vill tänka på nu). På förlossningen tog de CTG som såg bra ut och blodtryck som såg dåligt ut. Gjorde ännu ett sköj bindtest och sedan en undersökning där läkaren precis satt sig tillrätta och då ba "ja kolla där kom lite vatten!". 

Förutom några fjuttiga magknip imorse så är jag långt från värkarbete så vi är hemskickade i väntan på att det sätter igång. Sätter det sig inte igång av sig själv så blir vi igångsatta på lördag. PÅ LÖRDAG! Kan knappt ta in storheten i detta, att det är så galet nära nu. Måste dock tillbaka imorgon för att kolla blodtryck igen. 

Men ÅH vad jag hoppas att det kickar igång av sig själv nu. Heja kroppen friskt humör!

BF+6

Idag har vi varit på vår sista bm-tid. Vi fick en megabautakram och det kändes nästan lite högtidligt. Jag älskar vår barnmorska så det känns lite sorgset. Jag älskade henne inte direkt mindre när hon avslutade tiden med att säga Gå nu och köp en flaska riktigt bubbel och drick ett halv glas och ha sex, det är bra för oxytocinet. Vi ba å neej måååste vi verkligen det? Om ni såg en höggravid tjej lubba sitt snabbaste mot systemet så vare jag. Mvh älskar bubbel. 

Sen gick vi och fikade, det var mysigt. 

Mitt blodtryck var för övrigt helt okej och knattes hjärtljud lät finemang, så glad för det. 

Om han inte dykt upp förrän fredag så ska vi på ultraljud för att kolla fostervattenmängd och den 16:e är det igångsättning. Ifall att. Så sjuk tanke att det liksom max är nie dagar kvar? MAX! 

Jag börjar förstå vilken ynnest det är att må så bra som jag gör. Trodde knappt det var möjligt att ha det så bra på +6 dagar. Jag tycker inte heller att det känns så jobbigt att gå över tiden. Ser det typ som bonustid? Visst börjar jag bli lite less, men det gör ändå inte så mycket. Kroppen mår bra och jag sover bra och jag pysslar och grejar hemma och träffar folk när jag mäktar med. (Men all största möjliga respekt till de som tycker den här tiden suger!)

Några saker jag dock oroar mig för:

1, Att knatte ska bli gigantisk. Redan för två veckor sedan uppskattade vår bm att han då vägde 3.7 kilo. Lägg på de genomsnittliga 200 gram/vecka så är vi nu uppe i 4.1 kilo och stannar han inne 1 vecka till så landar han väl på 4.3 kilo. Det känns... stort. 

2. Att behöva bli igångsatt. Tanken på det känns jobbig, att kroppen inte fattat det själv och blir mindre medgörlig. Eller som hon i Vattnet går-podden berättade, att de använde nån himla DOMKRAFT för att öppna upp henne vid igångsättningen!? Blir svimfärdig av tanken. 

BF+5

Och på den femte dagen... hände ingenting. Inget roligt iallafall. +5 går hittills till historien som minst min favvo övertidsdag. 

Detta var min dag:

De renoverar våra balkonger. Bilar bort de gamla och bygger nya. Idag slog alla former av oväsen-rekord. Att folk säger att jag ska vara hemma och vila upp mig, ursäkta men HAHA. Vaknar av byggjobbare 07.00 (om jag har tur) och så håller de på till 16-17. Idag åt jag frukost på toaletten för där väsnades det minst. 

"Mysigt"

Sen smsade jag min kille om att jag haft nån sammandragning/förvärk/gudvetvad på natten men han svarade aldrig så då blev jag lite putt. 

Gick ut på promenad och lyssnade på ett avsnitt av podcasten "Vattnet går" som jag inte borde ha lyssnat på. Jag som varit så (oroväckande?) lugn inför förlossningen blev plötsligt livrädd efter att ha hört två förlossningsberättelser. Ringer min kille som inte svarar, vilket sen visar sig berodde på att han gått på möte utan mobilen. Nånstans här känner jag mig som vähäärldeheens mest ensammaaa persoohooon som måste stå ut med byggjobbare, tanken på en förlossning som "kändes som att släpas bakom en bil" och en kille som inte svarar på sms och som på BF+5 inte ens bryr sig om att ta med mobilen när han går på möte. 

Bölade hela vägen hem, gick hem och la mig under täcket och bölade JÄTTEMYCKET mer. Sen kom min kille hem med förlåtblommor och middag och då kändes det lite bättre. Att däremot bli förlossningsrädd på +5 känns ju sådär, men jag hoppas att det hinner lägga sig lite iom att jag känt mig så lugn fram tills nu. 

Så! Det var min dag! Bättre tur imorgon?

PS, Har känt sånt himla tryck mot ljumskarna idag. Som att det sliter och drar lite i dom.

BF+4

I liberoklubb-appen fanns ett forum där det berättades om en facebook-grupp som skapats för folk som bor typ där vi bor. Jag gick med. Där fanns typ 9 stycken som alla hade BF inom loppet av en månad. Jag precis i mitten av spannet. Och nu har folk börjat GÅ OM mig!? Jag rasar!!! Folk som hade BF efter oss har redan fått sitt kid! Tre stycken som har senare BF berättade idag att slemproppen (yuck?) gått och att de har förvärkar.

Och här går jag och känner ingenting. 

Fast nu ljuger jag lite. För idag när jag gick på vad som måste varit världens mest långsamma prommis så kände jag sånt himla tryck nedåt och så har resten av dagen fortsatt. Det spänner och drar i ljumskarna och jag tycker att jag känner honom lite längre ned än tidigare. Men om det betyder något? Vem tusan vet.

Vår lille pöjk har iallafall stökat och härjat extra mycket idag. Han känns överallt i magen men mest nedåt och vid höger revben där ibland en liten häl petar ut. Påminner honom att han är så välkommen att komma ut om det känns trångt men han har hittills ignorerat mig. 

Tänkte att jag skulle ta en lugn dag idag, istället fick jag ett ryck och gjorde detta:

- Tvättade två maskiner+vek tvätt

- Åkte till maxi och storhandlade

- Och till systemet för att köpa alkoholfritt bubbel

- Och till utlämningsställe för att hämta paket

- Bakade polkakola

BF+3

Mer eller mindre relevanta grejer jag tänker på:

- Hur vanligt är det att vattnet går men att värkarna sen inte kommer igång?

- Ska jag ha linser eller glasögon på mig när det är dags?

- Varför får spjälsängen inte plats bredvid vår säng?

- Var kommer egentligen alla flytningar ifrån? (Typ som med snor vid förkylning)

- Hur ska jag ha håret på förlossningen? (OBS, är ej nån fancy hårperson. Tänker mer i stil med att det är svinstörigt att ha nån himla tofs där det stramar på en sida eller en svettig lugg klibbad i pannan)

- Är det ett tecken att mina gravidvitaminer räcker till fredag morgon den 16:e? Dvs vårt senaste datum för igångsättning.

- Ska jag fortsätta äta vitaminer sen?

- Hur ser vår bebis ut hur ser vår bebis ut hur ser vår bebis ut?

Inget nytt under gravidsolen. Vaknade med mensvärk, tänkte WEY! men då försvann den.

BF+2

Vattniga flytningar will be the end of me. Och inte trodde jag att jag skulle skriva "vattninga flytningar" såhär ofta i bloggen. Förlåt bloggen!

På förlossningen igår sa läkaren att vi ska ringa om vi blir oroliga för att samma grej händer igen. Och det gjorde det inatt samt idag på stan. Men jag ORKAR INTE sitta på förlossningen varje dag och få det konstaterat att det är en sabla flytning, men vem är jag att avgöra? Jag vet ju uppenbarligen inte. Så ska vi avvakta och se? Ringa? Åka upp? Jag vet inte. Läkaren sa att knatte hade gott om vatten kvar och om det var vattnet som gick så skulle det droppa på lite hela tiden, också pga att huvudet är liiite ruckbart. Och det droppar verkligen inte hela tiden. Det är typ det enda jag kan ta fasta på. 

Jag och min kille var på stan idag och jag var SUPERMEGAPEPP på att solstrosa hand i hand men det tog typ en halvtimme och sen slog SUPERMEGATRÖTTHETEN till. Jag var 1 sek från att somna på tbanan påvägen hem. Nu har jag sovit en timme i soffan och känner mig mycket piggare igen. Tänker öppna en flaska alkoholfritt bubbel och äta godis. 

Trevlig lördag! 

BF+1

Vaknar 02.10 och tassar naken upp på toaletten. När jag sömn-kisande står och tvättar händerna säger det SPLASH och så blir det blött på klinkersgolvet. Det är ingen jättesplash men ändå tillräckligt för att reagera. Tänder en till lampa. Jodå. En liten pöl på badrumsgolvet. Går och väcker min kille, drar med honom till badrummet, pekar och säger KOLLA! 

Vi bollar fram och tillbaka om det är vattnet som gått. Jag mår precis som vanligt i övrigt. Inga förvärkar. Inga sammandragningar. Ingen mensvärk. Vi bestämmer oss för att gå och lägga oss igen och vänta och se. Min kille lägger en handduk under mig "för säkerhets skull".

Vaknar på morgonen och mår som vanligt. Ringer förlossningen för att fråga vad de tror. De säger att det kan vara en riklig vattnig flytning (tydligen mycket vanligt i slutet) eller mycket riktigt att vattnet gått. De gissar utifrån splashmängden att det är vattnet som gått så vi blir ombedda komma dit för koll. Min kille kommer hem från jobbet och vi är så otippat avslappnade! Pratar om annat i bilen, men också lite om att jag ogärna blir igångsatt såhär bara nån dag efter BF men what to do, typ.

Efter CTG, blodtrycks- och ett rätt förnedrande (för ALLA inblandade) bindtest säger barnmorskan att hon tror att vattnet gått, men att hon vill att en läkare ska undersöka. Om hon har rätt får vi en tid för igångsättning på söndag (!!!) om det inte satt igång innan dess. 

Vattnet hade inte gått. Läkaren gjorde en undersökning samt ett ultraljud och icke sa nicke. Knatte hade gott om vatten kvar. Allt intakt. Livmodertapp ej påverkad, och hon gissar att det är ett tag kvar. Att det var en vattenflytning. Så jädra mysigt. 

Lite snopet, men ändå rätt skönt? Jag mår bra. Vi är lediga i helgen och det ska bli soligt. Jag behöver inte tänka på en eventuell igångsättning om en ån halv dag. Nu har kroppen två veckor på sig att fatta galoppen. Heja heja!

Gravidridå

Igår var BF. 

Igår gick mina gravidjeans sönder. KNAAK sa det, rakt över hela låret. 

Point taken, gravidjeansen. 

Anteckningar vecka 40

Tjarå vecka 40 (typ)! Imorgon är det BF!!!!!!! Kan inte sätta nog med utropstecken efter den meningen, men en måste ju hejda sig nånstans. 

Det är helt otroligt så trött jag varit den här veckan. Stirra in i väggen-trött eller snarka i soffan hela dagen-trött. Jag som innan skojat om att jag skulle kunna jobba fram till BF!? Hah! Sån gravidnewbie.

Har någon gång per dag/natt haft nån konstig känsla i kroppen. Känner mig trött, nästan lite sjuk och med en molande mensvärk/ont i ryggen/ilningar i fiffi. Bm nickade och log åt detta, sa att kroppen börjar sätta igång, men att det som sagt ändå kan ta sitt lilla tag. Känslan släpper iaf alltid, håller i sig i typ  en timme och sen drar den vidare.

Känner sån varierande pepp inför förlossningen. Eftersom jag fortfarande sover så bra så är jag MEGAPEPP när jag vaknar. Känner mig utvilad och redo. Bring it! liksom. Mot eftermiddagen/kvällen är jag lite mer tveksam. Känner mig trött och orkeslös, kan inte för mitt liv förstå hur jag skulle palla en lång förlossning. När vi går och lägger oss är jag nästan lite gråtig "för jag vill ju bara soohooovaa". Sen: vaknar pepp. Osv.

Mitt blodtryck är fortfarande lite för högt och bm sa att det kan bli på tal att medicinera mig under/efter förlossningen för att hålla det i styr. Det gjorde mig lite deppig. Knattes hjärtljud var samtidigt ihållande högt, han kunde liksom inte varva ner. Blev tillsagda att komma tillbaka nån timme senare, då var det lite bättre. Gick och åt lunch med mamma och provade hattar. 

Imorse trodde jag att vattnet gick men närå det var nog bara en vattnig flytning :)))) Hur tusan ska man avgöra? 

Jag har bakat bakat bakat (vaniljkola med flingsalt, kärleksmums, kardemumma- & kanellknutar) så frysen är proppad med fika. 

Idag gjorde jag kaffe, tog med mig två bullar och en bok och gick ned till klipporna och satt i solen i 1,5 timme. Hade det så jäkla fint, tänkte att jag är redo om han vill komma nu men det känns samtidigt okej om han väntar ett tag. 

Tre frågor

1. Ska man ge spädisar D-vitamin?

2. Hade era kids samma dygnsrytm som de hade i magen? Vår lilla ligist tycker att klockan 22-01 är en fantastisk tid att leva jäkel på just nu..

3. Bästa sak att packa i BB-väskan?

Anteckningar vecka 39

Min första föräldralediga vecka!

Jag och min kille har länge skojat om hur stora han och hans syster var när de föddes, 4.2 respektive 4.5 kg. När vi träffar barnmorskan på ett rutinbesök i tisdags klämmer hon på min mage och säger Ni ska nog inte köpa för mycket kläder i storlek 50 och jag säger ett högt GULP och hon uppskattar att han då väger ca 3.7kg. Jag bär alltså runt på en poteniell megabebis! Där skrattar vi åt det, att det ju såklart blir så när min kille var så stor, säger att det kanske till och med är skönt med en liten tjockis som inte är skör som en fågelunge. Min mage mäts, jag vägs och magmåttet som i början låg på den nedre kurvan tangerar snart den övre gränsen. Mitt blodtryck är lite högt. 

När vi går därifrån börjar jag gråta men vet knappt varför. Det känns bara.. jobbigt? När något ska ut genom fiffin vill man ju ogärna att det beskrivs som "lite större". 

Vecka 39-mage

På onsdagen rör han sig mindre än vanligt. Jag känner av honom men det är ändå något som gnager. Vi ringer förlossningen som säger att vi gärna får komma in om vi vill. Vi tackar ja. Är inte superoroliga, men ändå, när man väl börjat tänka på det är det svårt att sluta. De tar långtids-ctg och mäter sammandragningar, kollar blodtryck och havandeskapsförgiftning. Allt ser jättebra ut så vi pustar ut den lilla biten oro som gnagde och åker hem, tänker att vi nu har övningskört förlossningsrutten. Barnmorskan som tagit hand om oss säger nästa gång vi ses har du troligtvis värkar!

Hej bebis, hur har du det där inne?

Vill passa på att tacka min kropp som gått upp 20kg utan att gnälla eller klaga en endaste gång (typ). Hade ju lätt trott att ryggen skulle ta en jäkla stryk av den viktuppgången på så kort tid, men nä. Så väldigt tacksam. 

Det här har i övrigt varit min första föräldralediga vecka, och som jag gottat mig! Haft spa-dag med mamma, lunchat med föräldralediga kollegor, varit på resto med min kille och sen sett Jesper Rönndahls "Bildbevis", tagit vääldigt många mitt på dagen-tupplurar, bakat kakor.

Första föräldralediga dagen, mmm

Mår väldigt bra. Har vaknat några nätter med mensvärk och illamående, men det har gått över rätt snabbt. Annars sover jag gott. Kroppen mår bra. Har rätt mycket sura uppstötningar, men det är väl också typ det värsta jag dras med? Tack kroppen för att du är så snäll mot mig.

Anteckningar vecka 38

Och så sprang en till vecka iväg. Min sista vecka på jobbet dessutom! Jag vågar väl knappt yppa detta men veckan har varit så jävla fin och bra och det är helt sjukt så härligt jag får må? Hela veckan har jag haft efter jobb-aktiviteter (något jag inte alls trodde jag skulle mäkta med så sent i graviditeten) och kommit hem rätt sent till min kille som läser förlossningsbok.

Det märks att vår lilla krabat inte är sån liten krabat längre. Han tar gärna spjärn med fötterna i höger revben så att jag liksom måste luta mig maximalt bakåt för att göra plats. Bm har uppskattat att han kommer vara en helt medelmåttig bebis när han kommer ut, ca 3500 g.

Blev så sjukt överraskad på jobbet när kollegor anordnat en till babyshower. Trodde jag skulle på vanligt möte och möts istället av ballonger, vimplar, muffins och paket. Mitt face när jag gick in i mötesrummet och möttes av allt detta:

Saker som märkts lite extra vecka 38:

- Blir väldigt svullen i fötter och vader kvällstid.

- Vaknar lite oftare på natten. Oklart varför. I torsdags och fredags vaknade jag illamående med mensvärk och nån allmän olustkänsla i kroppen. Gick upp och drack lite vatten och googlade "gravid v 38 mensvärk illamående" och fick svaret att det kan betyda att förlossning är på gång men att "på gång" är ett spann på typ 1-30 dagar. Somnade om, vaknade utan symptomen.

- Har varit extra gråtig. Tacksamhetsgråtig. Gråtit för att jag mår så bra. Gråtit när min kille satte ihop spjälsängen och ropade på mig så jag skulle få se (blev här så gråtig att jag helt glömde att jag satt in kolasnittar i ugnen som brändes VÄLDIGT mkt). Gråtit på resto när kompis sa att hon tyckte min kille var så fin och att vi var så kära och jag ba WÄHÄHÄ HAN ÄÄR SÅ FIN. Gråtit över all familj, vänner och kollegor som är så fina mot oss och vår unge.

Anteckningar vecka 37

Kollega: alltså man riktigt ser hur du går runt och är så lugn och harmonisk, allt stök bara rinner av dig. 

Precis så. Har blivit en jobb-buddha. Har gått från en väldigt stressig och jobbig jobbperiod till att vara den här som ba "jaja!" och älskar alla. Ok inte riktigt alla men ni fattar. Folk runt omkring stökar och tjafsar och jag ba :)))))) Nästa vecka är min sista jobbvecka och det känns fortfarande vemodigt.

Har haft en riktigt jävlig förkylning i en vecka, har ju inte direkt gjort susen för sömnen. Annars pigg! Har med raska steg gått till jobbet på morgonen. Känns som att det lilla ryggont jag haft lugnat sig denna vecka? Tack för det! Den här veckan har dessutom varit höstigt frisk och jag har fått ta på mig jeans, kofta och skinnjacka mmmm. 

I söndags ordnade min mamma en babyshower för mig. Så väldigt fint. En babyshower-hotellbrunch och jag kände mig så sjukt bortskämd. Mycket tacksam!

Mkt nöjd preggo på brunch

Saker jag tänker på:

- Hur tusan tar man hand om ett spädbarn?

- När kommer förlossningen sätta igång?

- Är det normalt att inte känna en enda förvärk eller sammandragning? Att inte märka en tillstymmelse av bröstmjölk?

- Kommer jag träffa någon att vardagshänga med?

- Tänk om han inte är frisk tänk om han inte är frisk tänk om han inte är frisk

Imorgon den 11 september fyller jag 31 år och går samtidigt in i vecka 38. Så. Jädra. Nära. Nu. 

Anteckningar vecka 36

TJARÅ VECKA 36!

Är så lyllig är så lyllig är så lyllig. Så himla tacksam för att jag:

Fortfarande sover bra. (Visst, med 1-2 kisspauser men ändå?) 

Inte har så ont i kroppen trots denna massiva förändring som kroppen går igenom. Kan fortfarande promenixa till jobbet utan problem.

Belåten tjej i vecka 36

Vi har varit på del 2 i föräldrautbildningen, som handlade om det nyfödda barnet. Vårt fokus är ju typ enbart på förlossningen, så att sitta där och snacka nyfödda barn var något helt nytt och spännande. Dock handlade 90% av tiden om amning vilket kändes en aning mycket. Jag vill testa amma, men vill ogärna känna mig som en matmaskin och om det är möjligt vill jag gärna dela på barnmatandet med min kille. Den som lever får väl se antar jag. Hur har ni tänkt och gjort?

Jag har 11 dagar kvar på jobbet och det känns uteslutande vemodigt, men jag hoppas det ändras när det närmar sig ännu mer. Jag definierar mig så mycket med mitt jobb-jag så att tappa den delen och att dessutom gå in i en helt ny värld känns dubbelt läskigt. 

Annars då?

Har varit väldigt ovetandes om sammandragningar fram tills denna vecka. Tidigare har det spänt i magen ibland när jag traskat på för snabbt, men nu i veckan hade jag nån odefinierbar värk i magen som höll i sig rätt länge. Som ett stort magknip över hela magen.

Är otroligt trött vid lunchtid på jobbet. Räknar ned timmarna tills jag får gå hem och ta en middagslur i soffan, vilket jag gjort typ hela veckan. Mmm tupplur.

Har blivit svullen om händer och fötter, mestadels kvällstid men skorna klämmer åt lite extra hela dagarna. 

Tacohej vecka 36! Du var som alla andra veckor väldigt snäll mot mig! Idag har jag gått 90% av graviditeten. Imorgon är det vecka 37. Bara 28 dagar kvar!!

Anteckningar vecka 35

NÄ MEN LÄGG AV IDAG GICK JAG IN I VECKA 36. Fem veckor kvar. Gulp. Intressant hur man kan vara så oförberedd på något som lurat runt hörnet i åtta månader men aja. 

SÅ härligt att ha detta utanför huset när man bor i en storstad.

Vad hände vecka 35?

- Vi var hos barnmorskan och allt såg bra ut! Han var inte helt fixerad men "så gott som" och det låter ju bra? Jag fick högsta betyg i järndepåer (eller hjärndepåer som min kollega trodde jag sa och med skräck i blicken undrade hon HUR MAN MÄTER DEPÅER I HJÄRNAN hehehe)

- Vi var på föräldrakurs del 1 och zzzzzzzzz den var helt orimligt tråkig och onödig. Barnmorskan var jätteneggig och verkade vilja vara på alla andra ställen än där. Det enda skojiga med de två timmarna var att min kille vandrade in i lokalen med en kofot i handen. Pappa of the year! Gölle. 

- Har blivit illamående igen! Vad i hela friiden? Läste att det kan bero på att det är så satans trång i magen och att det trycker på alla organ?

- Och trött! Skulle helst ligga i soffan hela dagarna. 

- Värmen. VÄRMEN! På nätterna ligger jag helt näck utan täcke och flämtar. Vädermänniskorna sa att högtrycket ska ge sig men vecka 35 var fan svinsvettigt.

- Känner att Knatte har hicka så väldigt tydligt, kanske 1-2 gånger om dagen. Hela magen skuttar. 

Veckans toa-outfit idag. Klänning Lindex. Mage 35+0.

Allt som allt, rätt gott betyg på vecka 35! Folk säger att jag ser "pigg och fräsch ut" och även om jag själv inte känner mig så glowig så känner jag mig fullt fungerande.

Anteckningar vecka 33

Jag känner av honom helt annorlunda nu än bara för en vecka sedan. Då kunde han fortfarande ligga och måtta in precisa kickar. En snabb men tydlig kick som kom och gick väldigt snabbt. Nu är det så tydligt att det är en stor liten bebis som ligger där inne, för när han rör sig nu så rör hela min mage stort och långsamt. Och jäklar som han rört runt senaste veckan. Flera gånger om dagen måste jag lägga båda mina händer på magen för att han/magen rör på sig så väldigt mycket, nästan som att jag vill hålla magen på plats.

I början av veckan var vi hos barnmorskan och allt ser så himla bra ut. Mina värden är jättebra. Hans hjärtljud är jättebra. SF-måttet var 31 tror jag, ligger på medelkurvan vilket känns konstigt för jag känner mig rääätt så stor. Hon berättar att han vänt sig rätt men inte är fixerad, och att det kan hända att han snurrar runt ett tag till. Jag och min kille får känna vid blygdbenet och vi känner huvudet!!! Obs, omöjligt att känna att det är ett huvud men vi kände liksom något hårt och lite runt. En hint var också att barnmorskan sa att det var huvudet. Vår bebis lilla huvud! Herregud.

Vi har också gått del 1 av en profylaxkurs. Så himla svårgreppad men bra grej. Det var fint att vara där med min kille och prata/förstå varandra lite mer inför förlossningen. Sen skulle han nypa mig allt vad han kunde (typ) på insida lår, medan jag skulle öva på att andas och vara chill. Har fortfarande blåmärken på låret. Barnmorskan som höll i kursen berättade om sina tre förlossningar, och hur hon inför den första varit en typisk duktig flicka och att det misslyckades totalt och att hon då bara kände sig sugig. Jag blev gråtig för jag tänker exakt samma tankar som hon hade gjort. Tycker det är svårt, för det är ju så jag är som person?

Jag ska jobba i fyra veckor till. Det känns overkligt kort. Sen är tanken att jag ska vara ledig i 2 veckor och sen är det dags. FATTA KORT TID.

Fysiskt då?
- Kan på kvällarna känna mig svullen om händerna. Fick klaustrofobi av förlovningsringen så den har jag tagit av :((((
- Vaknar numera varje natt och måste gå upp och gå på toaletten, en aktivitet som är OERHÖRT poppis på dagtid också. Om jag har sovit på en sida kan jag ha sjukt ont i den höften när jag vaknar, men det försvinner oftast när jag varit uppe och rört på mig lite
- När jag vaknar på morgonen och reser på mig hugger det till i ljumskarna
- Käkar medicin mot sura uppstötningar
- Får andnöd när jag ligger ned, som att det tar stopp i halsen. Är även väldigt flåsig i allmänhet. Nån sjuk jävel hade kissat i vår hiss (!!!!) häromdagen vilket tvingade mig att vagga upp fyra våningar till lägenheten, alltså herregud får nog ta igen den bravaden resten av året?

Allt som allt? Fin vecka ändå! Tycker det är lite jobbigt med att det blivit så varmt. Sommarvärmen väntade liksom in att jag skulle bli höggravid, tack för det!

Idag är det vecka 34.
Knatte är 44 cm och väger ca 2.2 kg.
82.9% av graviditeten har gått.