Jag känner av honom helt annorlunda nu än bara för en vecka sedan. Då kunde han fortfarande ligga och måtta in precisa kickar. En snabb men tydlig kick som kom och gick väldigt snabbt. Nu är det så tydligt att det är en stor liten bebis som ligger där inne, för när han rör sig nu så rör hela min mage stort och långsamt. Och jäklar som han rört runt senaste veckan. Flera gånger om dagen måste jag lägga båda mina händer på magen för att han/magen rör på sig så väldigt mycket, nästan som att jag vill hålla magen på plats.
I början av veckan var vi hos barnmorskan och allt ser så himla bra ut. Mina värden är jättebra. Hans hjärtljud är jättebra. SF-måttet var 31 tror jag, ligger på medelkurvan vilket känns konstigt för jag känner mig rääätt så stor. Hon berättar att han vänt sig rätt men inte är fixerad, och att det kan hända att han snurrar runt ett tag till. Jag och min kille får känna vid blygdbenet och vi känner huvudet!!! Obs, omöjligt att känna att det är ett huvud men vi kände liksom något hårt och lite runt. En hint var också att barnmorskan sa att det var huvudet. Vår bebis lilla huvud! Herregud.
Vi har också gått del 1 av en profylaxkurs. Så himla svårgreppad men bra grej. Det var fint att vara där med min kille och prata/förstå varandra lite mer inför förlossningen. Sen skulle han nypa mig allt vad han kunde (typ) på insida lår, medan jag skulle öva på att andas och vara chill. Har fortfarande blåmärken på låret. Barnmorskan som höll i kursen berättade om sina tre förlossningar, och hur hon inför den första varit en typisk duktig flicka och att det misslyckades totalt och att hon då bara kände sig sugig. Jag blev gråtig för jag tänker exakt samma tankar som hon hade gjort. Tycker det är svårt, för det är ju så jag är som person?
Jag ska jobba i fyra veckor till. Det känns overkligt kort. Sen är tanken att jag ska vara ledig i 2 veckor och sen är det dags. FATTA KORT TID.
Fysiskt då?
- Kan på kvällarna känna mig svullen om händerna. Fick klaustrofobi av förlovningsringen så den har jag tagit av :((((
- Vaknar numera varje natt och måste gå upp och gå på toaletten, en aktivitet som är OERHÖRT poppis på dagtid också. Om jag har sovit på en sida kan jag ha sjukt ont i den höften när jag vaknar, men det försvinner oftast när jag varit uppe och rört på mig lite
- När jag vaknar på morgonen och reser på mig hugger det till i ljumskarna
- Käkar medicin mot sura uppstötningar
- Får andnöd när jag ligger ned, som att det tar stopp i halsen. Är även väldigt flåsig i allmänhet. Nån sjuk jävel hade kissat i vår hiss (!!!!) häromdagen vilket tvingade mig att vagga upp fyra våningar till lägenheten, alltså herregud får nog ta igen den bravaden resten av året?
Allt som allt? Fin vecka ändå! Tycker det är lite jobbigt med att det blivit så varmt. Sommarvärmen väntade liksom in att jag skulle bli höggravid, tack för det!
Idag är det vecka 34.
Knatte är 44 cm och väger ca 2.2 kg.
82.9% av graviditeten har gått.
2025
11 månader sedan
3 kommentarer:
Älskar dessa små uppdateringar!
Jag blir väldigt glad av att du gör det!
Jag med, har läst på mobilen och brukar visserligen kommentera med den också, men nu hade jag så mycket att säga om varenda inlägg att jag tänkt att jag måste sitta vid datorn. Med resultatet, förstås, att jag inte skrivit så mycket... jaja. Ville väl mest säga att jag känner igen mig så himla mycket. När man känner huvudet! När man fattar att det bara är några veckor kvar! När man väntar på att ungen ska fixera sig! Och gud ja, att det liksom inte går så bra att ligga ner? Jag svimmade efter några minuter om jag lade mig på rygg, det kom liksom ingen blod till hjärnan då. (Så sjuk grej som man bara vande sig vid som om det vore helt normalt).
Skicka en kommentar