Anteckningar vecka 34

Tiden och livet, som du susar fram. Jag hinner knappt skriva klart ett veckoinlägg så är det dags att börja skriva på ett nytt. Vecka 34 ba SWOSH! och så var den över. Men fy i helvete så jävla svettig vecka. Så hyggligt av högsommaren att bestämma sig för att vänta in att jag blev riiktigt höggravid innan den kom och gassade. Har varit så varm på jobbet, inga kläder passar och är allmänt obekväm. Är konstant svettig på överläppen. Så löjligt ställe att vara svettig på.

Jag kan inte säga att jag längtar efter vårt barn. Jag tänker rätt ofta på det, att jag inte har det här innerliga längtet. Att se fram emot det så man nästan spricker av kärt. Jag ser däremot fram emot det väldigt mycket, att vårt barn ska komma och vi ska bli en liten familj. Men längt? Nä. Kanske beror det på att det fortfarande är sån himla konstig och overklig grej? Just nu säger alla "men fatta vad kort tid det är kvar!!!" och vi ba "eh nä kan ej fatta" för det känns som att vi står inför det största i livet och hur kan vi förstå det?

Vi har varit på sista delen i profylaxen. Kände mig så otroligt gravid och blödig. När barnmorskan pratade på om till synes normala grejer så satt jag och var tvungen att fokusera på annat (dricka vatten, kolla på ointressant tavla, fixa med skosnöre) för att inte börja storböla. Hade annars bölat för att:
- Barnmorskan pratade om vilken enorm resa det är att få barn
- Att vi snart ska få träffa vårt barn
- Att kursen saknade ett par pga hade fått barn dagarna innan
- Utsattheten vid en förlossning
- Att jag är så lycklig över att ha en så fin och stöttande kille

- Osv osv osv
Där hann jag alltså hejda gråtet.

Här hann jag INTE hejda gråtet:
- När ens partner skulle nypa en så hårt hen kunde på insida lår och min kille tar tag men slinter så det både rivs och gör svinont. Jag blir först skitförbannad, jag menar vilken jävla stil (heheh), och sen ledsen pga kände mig så dum och löjlig som satt där arg på en stol och skulle andas medan min kille gjorde mig illa
- Att vår lilla kille levde rövare i magen och gjorde sig så himla tydlig medan vi låg på en yogamatta och blev instruerade av barnmorskan att djupandas och tänka på det som komma skulle. Både jag och min kille hade varsin hand på min mage och det kändes verkligen att vi var där alla tre.
- När Kentas "Just idag är jag stark" spelas som hejdålåt och han sjunger:

Jag har väntat så länge på just den här dan
Och det är skönt att den äntligen kommer
Väntat så länge på just denna dag
Den ger lust när den kommer