Sitter på restaurang med två vänner när det smäller till i höger fot. Den och hela benet domnar sakta bort, foten svullnar och gör svinont och jag kan sjukt tydligt se några blodkärl som poppat ut. Haltar från bordet och ringer 1177 som säger ÅK TILL AKUTEN DET DÄR ÄR ALLA TECKEN FÖR EN BLODPROPP. Får hoppa in i en taxi, hämtar upp min kille på vägen och susar till Karolinska. Googlar blodpropp och grinar i taxin för det stämmer så himla bra med mina symtom. Efter 6 långa timmar på akuten får vi veta att det trots allt inte var en blodpropp. Troligtvis. Alla prover, förutom mitt blodtryck, såg finemang ut så läkaren axelryckar bort det som en gravidåkomma. Säger åt mig att besöka bm för att kolla upp blodtrycket när jag inte är sitta på akuten-stressad.
Men jag mår ju fint. Känner inte alls av blodtrycket. Är ej orolig. Bokar ändå tid hos bm pga gör alltid som läkare säger och en solig fredag lunch är vi helgfnissiga hos henne, jag i en blombladig klänning och nyköpta jordgubbar och vispgrädde i en påse för jag har fredagsfika på jobbet och vår bm som är sån himla ickeorolig själ klickar lite extra på datorn, rynkar panna och säger att blodtrycket fortfarande är högt. Att hon täner hålla mig och mitt blodtryck under observation och bokar genast in ny tid. Får göra test för att utesluta havandeskapsförgiftning och det kan vi turligt nog utesluta.
Hon frågar hur jag mår. Om jag är stressad. Jag och min kille ler och tittar mot varandra för vi både vet ju ändå så himla väl vad mitt höga blodtryck beror på.
Mitt jobb.
Hela året har vi varit 1-2 man kort. Senaste veckorna har det eskalerat och just nu är det jag och en till som gör 5 personers jobb och värre ska det bli. Kollegor går hem och skrockar "bara att ladda under sommaren så vi alla kan köra rakt in i väggen i augusti och september" och jag nervösskrattar för det är mina sista jobbmånader och de kommer vara så galet stressiga och mitt jobb tycker att man inte ska vara pjåskig.
Men jag mår ju bra. Är lite jobbstressad, ja, men mår fint. Kroppen berättar inte för mig att jag måste lugna ned mig, eller så är jag bara för dålig på att tolka vad den säger. Jag tuffar på. Kavlar upp ärmarna. Gör det jag ska och 200% mer därtill.
Vår fina bm säger:
- Fortsätter ditt blodtryck öka i den här takten så kommer du bli sjukskriven, så är det bara.
När jag kommer tillbaka till jobbet berättar jag om detta för min chef, som säger:
- ÄH. Det där är väl inget!
9 kommentarer:
Men vafan. Säger hen det när du väl blir sjukskriven också?
Men fy fan vilken himla sopa till chef! Ta hand om dig hjärtat! Så lätt att kämpa på och vilja vara "duktig" men du vem som tackar en för det? Ingen. Det enda som är viktigt på riktigt är du och bebisen. Heja er! Hoppas blodtrycket går ner! ❤️
Mycket möjligt..
Gulle dig, tack. ❤️️ Jag vet ju att du har rätt, men så sjukt lätt det är att bara köra på!!
Meh! Så urbota dumt. Vila och ta hand om dig, inget jobb är värt att skada sig för! <3
Hej från en som alltid har kört på! Det är i princip omöjligt att upptäcka tecken eller signaler när man är mitt i det, men gör en liten checklista som du kollar av då och då! Typ sömnsvårigheter/sömnförmåga, svårt att koncentrera sig, en önskan att isolera sig/ställa in saker som borde vara kul, svårt att ta beslut, drabbas ofta av virus och infektioner/förkylning m,m. Obs det är så klart möjligt att du inte är i farozonen, hoppas!! Men om du är orolig, kolla av hur du har det lite då och då. Kram och heja er och magen! (Ps. Fin bm! Chefen, ungefär som alla andra chefer :( )
Nä i princip omöjligt menade jag inte, men det är svårt!
❤️️❤️️❤️️
Tack fina du för praktiskt peppande tips. Jag checkar av lite för många saker på listan. :( ❤️️
Skicka en kommentar