Dubbelbestraffning

Extremt ohärlig grej jag hade ett litet bryt över häromdagen: att inte alltid kunna hantera den enorma kroppsliga förändring jag går igenom. Så. Himla. Svårt. Att plötsligt se sig själv och känna att jag:

- Måste gå så himla långsamt för annars spänner magen för mycket eller så hugger det i svanken

- Har fått dubbelhaka och brösten väller över liksom överallt, mycket ovant för denna lilla B-kupa

- Sitter med stödstrumpor och är andfådd och svettig på soliga klippor när alla andra ba "aah" i sina brunsmala kroppar

- Att låren liksom pöst ut sig en miljard storlekar

- Ändå blir liite stött när någon säger "men OOOJJJJ vad du växt sen förra veckan" (detta allmängods man blir som gravid?

- Etc etc etc

Och så känslan som kommer direkt efter: skuld över att jag känner såhär. Att jag bryr mig. Att jag inte bara håller truten och ger min kropp världens största kram pga håller på och bygga en människa!?

Nåja. Ett väldigt svagt moment och allt detta dräller fram i en skitig sörja. Annars är jag fortfarande rätt belåten och klappar magen och mallar mig.