Jack tre månader

Hjärtat! Du är 3 månader! Du är inte längre mitt lilla yttepytteknytte, nä långt ifrån. Du är min stora lilla bebis. En bebis som vill stå upp när du är i knät på oss. Som vi lyfter högt i luften och kör flygplan med. Som greppar tag i saker och sedan försöker käka upp dem. Som flinar sitt största flin mot sin egen spegelbild.

Tidigare när du vaknade var det oftast med ett illvrål, nu är det mera mjukt. Du sträcker på dig, gäspar, kollar på oss och ler. Ibland vrålar du men inte lika ofta. På morgonen grymtar du, men så sjunger jag "God morgon god moooorgon hör Jacken vakna upp god morgon god morgon i köööör" och då ler du.

På nyårsdagen skrattade du för första gången! Du kollade på din pappa och sen skrattade du flera gånger. Vi började skratta så mycket, du hade inte ett typiskt bebisskratt utan lät mer som Beavis and butthead. Höhö. Höhö. Höhö. Efter det har du inte skrattat någon mer gång, antagligen på grund av vår taskiga liknelse. När vi busar med dig ler du så mycket så vi tror att det ska komma ett skratt, men icke!

Du äter väldigt mycket på dina händer. Typ jämt. Nu har du finmotorikat dig fram till att suga på bara tummen, men du verkar faktiskt lika nöjd med att käka hela näven också. Nu tycker du att leksaker är lite skoj. Du kan titta länge på någon grej, fånga fjärilen i babygymmet (och käka på den) eller greppa nån lättgreppad pryl. Du vänder dig helt omedvetet från mage till rygg och blir otroligt förvånad när det händer.

Du ler så mycket. Du verkar tycka att jag är skojigast i världen, och det har du ju HELT rätt i hehe. När jag sätter in dig i baksätet på bilen och sedan öppnar bagageluckan för att ställa in vagnen så hittar din blick min och så smäller du av ett superflin. Liksom lite nöjd över att ha hittat mig. Vår bvc-tant säger att du är nyfiken och pigg som en 5-månaders. Vi har inget att jämföra med så vi får väl tro på det.

Herregud så sent du är vaken på natten. Du somnar aldrig in för natten förrän vi också lägger oss i sängen, vilket betyder att vi är uppe tillsammans till typ kl 23. Du tar hittills igen det rätt bra med att sova bra på natten och vi går sällan upp före 09. 

Du hatar fortfarande att åka vagn. Så sabla trist. Vi traskar på med sele utomhus, men det börjar ärligt talar bli rätt omständigt med tanke på hur kallt det är ute. Då vill jag helst stoppa ned dig i den varma bylsiga vagnen men närå, hänga dinglande ute i kylan skare va! Vi tänker byta till sittdelen strax och se om du gillar den mer. 

Ibland blir du väldigt övertrött, och vi hinner inte alltid uppfatta det och herregud då blir det kris och panik snabbt. En gång grät du så mycket och jag kunde inte lugna dig hur jag än försökte. Det slutade med att både du och jag satt och storbölade i sovrummet när din pappa kom hem. Två gånger har vi fått gå ut med dig i kylan för att lugna dig.

Du var sån tapper bilresenär i julas. Vi körde väl typ 110 mil på en vecka och du gnällde knappt en gång, du snarkade på och tyckte det var gött. Du gråter mer när vi kör korta sträckor, typ till affären. 

Det blir bara roligare och roligare att vara med dig. Desto mera med du är desto roligare blir det. Bästa bebis, tänk att det var du som låg i min mage? Vilken tur vi har som fick dig.