Tänk om

Vaknar, tar upp mobilen och gör morgonsurfningen. Bloglovin tipsar om en blogg som jag går in på. Jag gillar den och klickar på om-infon. Hen skriver att bloggen handlar om ditten och datten och ett barn som dog i magen i vecka 33.

Jag blir helt illamående. Vi är i vecka 33. Varje dag känner jag av honom och pratar lite med honom. Vi testar "såhär kommer ert barn att se ut"-appar och har en lista med namn vi trevar oss fram bland. Min kille läser en nyhetsartikel för honom om dagen och min svärmor stickar en bebisfilt. Vi får startkit skickade till oss från blöjföretag. Fantiserar om vem och hur han är. Kläderna ligger i den nyinköpta byrån och väntar. 

Jag måste lägga ifrån mig mobilen. Det är för mycket att ta in. Tänk om han skulle dö nu? I början vågade vi inte räkna hem det, men NU? I vecka 33? Hur går man vidare? Att tänka på det är som att gå in i ett svart hål.

Drar täcket över huvudet och gråter. Lägger en hand mot magen och säger Snälla dö inte så tyst så det knappt hörs.