11 november 2015

Jack en månad

Hej lilla bebis

Tänk att du redan är en månad. Att vi haft dig i en hel månad. Att du haft oss i en hel månad.


Precis när du kom kunde jag inte förstå att du var här, att det var vi nu. Du var som en liten behaglig gäst som plötsligt hängde med. Men nu, en månad senare, är det mer självklart. Du har gjort oss till en liten familj. Innan du kom var jag lite orolig över när jag skulle känna den himlastormande förälskelsen som det pratas om. Jag kände den inte direkt, men igår la jag min kind mot din och sa att jag är kär i dig. Att jag börjar känna mig som en hjärtögonemoji. Nu kan jag knappt titta på dig utan att le. När du ligger i någon annans famn så saknar jag dig. Lirkar gärna in mitt lillfinger i din hand eller lutar mig över för att lukta på ditt huvud.


Vi hade en lite stökig start. Jag fick fyra mjölkstockningar i rad, 40-graders feber och bröst- och svampinfektion i bägge bröst. Gud så glada vi då var över hur snäll du är. Du har ett strålande dagshumör och har precis börjat le med flit. Både jag och din pappa smäller av varje gång. Nästan tippar omkull av lycka. Igår gav du vår duschkabin lika många leenden som du gett mig, jag försöker att inte ta det personligt. 



Du tycker om att titta på lampor, bada och att åka vagn. Du ligger helst nära nära nära och är en jäkel på att äta, vilket du typ gör non stop på eftermiddagar och kvällar. Vi behöver sällan undra om du är hungrig för så fort du blir det så börjar du äta på dina händer. Du är vaken mycket oftare än vi trodde att små bebisar var, men det är bara härligt eftersom du är nöjd. Vi tror att du sover rätt bra, det är svårt att veta eftersom vi inte har något att jämföra med. Du äter precis innan vi lägger oss, typ vid midnatt, sen vaknar du vid 03-04 och vill äta och sen sover du till 06. Du ligger dock halvvaken mycket och grymtar och vevar vilket håller oss alla vaken. Turligt nog för mig så somnar du och jag tillsammans ofta om till 09-10 när din pappa gått till jobbet.


Du har världens gulligaste nysningar, är fantastiskt bra på roliga miner (särskilt skeptiska sådana), säger ofta "MÄH" och när du sover så låter du ibland som en liten killing. Vår lilla get. Senaste dagarna har du börjat kolla efter oss när vi går, som att du följer ljudet. Det känns också som att du kollar på oss annorlunda. Tidigare har du tittat lite ofokuserat, nu är det mer som att du verkligen ser oss. Tittar oss rakt in i ögonen och ser så undrande ut. 


Vi tänker att du inte riktigt satt oss på prov än. Du har varit nöjd under alla barnvagnspromenader, under allt åkande i kollektivtrafiken, under våra besök på stan och restauranger. Vi tänker att det är en tidsfråga men tackar och tar emot för varje nöjd belåten bebisdag. 


När bvc-tanten var här la hon dig på mage och sa att det var bra för att öva nacken, och SOM du övade nacken. Lyfte och vred på huvudet och sparkade samtidigt så mycket med benen så vi trodde att du skulle få fart och börja krypa. Du får gärna vänta en stund till med det tack så mycket. Du har jättemycket hår i nacken, klassisk bebisfrilla, runda kinder, en go dubbelhaka och begynnande veck på låren. Du är en kopia av din far, något alla påpekar och det är helt okej med mig för din far är ju så jädra fin.


Det är mycket lättare att tänka att du är min bebis än att tänka att jag är din mamma. Men så är det ju faktiskt. Jag är din mamma! Bästa bebis, jag är så glad att få leva livet med dig.

6 kommentarer:

Johanna sa...

Han är SÅ FIN! Och ja, otroligt lik sin pappa :) som väldigt många bebisar känns det som? (Tex min :))
Så fint brev du skrivit också. Jack, din lilla stjärna.

inte skyldig sa...

Så fin text! Och så fint barn!

Jenny sa...

Så himla många hjärtemoijögon!

Emma Esteban sa...

TACK! ❤️️

Emma Esteban sa...

Dubbeltack ❤️️❤️️

Emma Esteban sa...

😍😘