Jack två månader

Hej hjärtat,

Imorgon fyller du två månader och jag kommer nog aldrig sluta skriva om hur fort tiden går. Den gick fort innan du kom. Nu går den i ultrarapid. 

Du sover mycket mer än du gjorde din första månad. Det beror på oss, förlåt! Vi förstod inte att så små bebisar behöver hjälp att sövas, men nu vet vi det och OJ vad ditt kvällshumör har förändrats till det bättre. Innan blev du ofta kvällsgnällig. Nu sover du så mycket att vi ibland måste peta på dig. Större delen av din andra månad är du lätt att söva, somnar som en groda på vårt bröst antingen om vi sitter eller står. 

Senaste två dagarna har du tyckt att somna är världens sämsta idé, blivit övertrött och så blir jag tvungen att amma dig till sömns. Du är ofta svinarg när du vaknar, tur att det går över så himla snabbt. Men du är en mysig bebis, du vill sova nära och vara vaken nära.

Efter att ha sovit på någon av oss större delen av kvällen så somnar du för natten vid 00-01. Det är rätt sent men det är okej, tycker iallafall jag som är nattmänniska. Vad din pappa tycker är en helt annan sak. Sen vaknar du kring 04 och 07 för att äta, sen sover du och jag vidare. Inte helt ovanligt till klockan 10. När andra vill göra planer innan lunch ojar jag och undrar hur vi ska hinna. 

Oj så du ler och oj så vi fånar oss med dig för att locka fram både leenden och skratt. Du skrattar hittills på inandning vilket är väldigt rart. Du tycker det är roligt när jag säger HEEEJ väldigt många ggr i rad eller så är du bara artig och tycker jag är dötjatig. Du tycker också det är skoj när jag låtsasnyser. Du är som mest glad på skötbordet. Där kan vi stå länge och kolla på bebismobil, prata, sjunga sånger och prutta dig under fötterna. Då sparkar du nöjt med benen och pratar med mobilen eller oss.

Förra månaden skrev jag att du inte riktigt testat oss än. Det gör du nu. Du hatar till exempel helt plötsligt att åka vagn och utbryter i skrikpanik efter några minuter. Har behövt krisamma dig på bussar, affärer och mitt på gatan (!) när du skrikit dig blå och kippar efter andan. Jag har testat att gå ut med dig i sele och det har gått jättebra. Jag hoppas verkligen att det fortsätter så eller att vagnhatet ger med sig, för jag känner mig väldigt isolerad annars. 

Du blir så glad när du ser oss. När jag kollar på annat så kan du ligga och titta på mig och le. Och igår la jag dig i din säng för att gå och fixa frukost. När jag kom tillbaka, lutade mig över kanten och sa hej gjorde du världens lyckotjut. Log med hela ansiktet, sprattlade med benen och gjorde nöjda små jollerljud. Jag tyckte detta var så fantastiskt att jag gick in och ut ur rummet tre gånger till bara för att se om det funkade. Det funkade varje gång! Det är så fint att jag kan gråta, att du blir så glad av att se mig.

Bästa bebis, jag är så glad att du kom till oss och att vi får vara dina föräldrar.