Jack sju månader

(Gud vad jag laggar med mina månadsinlägg. Acear ju inte direkt mitt bloggande.)

Bebis! Hallå! Du är sju månader! SJU!

Varje månad skriver jag noteringar om vad som hänt den senaste månaden för att det ska bli enklare att blogga om. Anteckningarna för månad sju såg ut såhär: "Skrattar massor!!! Äter massor!!!! Kryper lite" och det sammanfattar faktiskt månaden helt strålande. Gud så du skrattar. Både äkta porlande skratt men även ett skojigt hehehe-låtsasskratt.

Och äter! SWOSCH säger det så har du liksom på en inandning ätit upp burkmaten/gröten/klämmisen/majskroken. Och nu syns det på vikten, du som tidigare legat en kurva under medel i en nedåtgående spiral har nu en uppåtkurva och veckiga knubblår.  

Du sover nästan alltid bra på natten. Somnar 19.30-20 och vaknar 06-07, med en matpaus vid 05. Vi får oftast vagga om dig och/eller stoppa i nappen nån gång. På dagarna har du börjat sova i vagnen på balkongen och störs inte alls av allt oljud, min härdade stadsunge.

Du har fått två tänder och en framtand är på gång. Du verkar ha rätt mycket bekymmer när de växer och blir då jämrig och sur. Vi kan ju inte direkt klandra dig. När du jämrar dig vill du gärna att jag bär dig sittandes jäättejättenära, som en liten bebiskoala. 

Du har börjat krypa! Det går inte jättefort men du tar dig, på ditt egna vis, framåt! Du sitter också, men väldigt vingligt. Du går runt på små ballerinatår om vi håller dig i händerna. 

Det här har du gjort för första gången: sett en häst, suttit i sandlåda, känt på grässtrån, gungat, sett såpbubblor och badat utomhus i din badbalja. Allt är nytt och det är en fantastisk känsla att vara med dig när du upptäcker. 

Snart är vårt ensamhäng slut. Du kom ju precis? Den 10 juni går din pappa på föräldraledighet, och så sommarhänger vi ihop i 2 månader, sen ska jag börja jobba. Det är med blandade känslor ska jag säga dig, lelle bebis. 

Jack sex månader

Hej min son. 

Nu har du funnits hos oss i ett halvt år. Helt otroligt. För varje dag som går så blir jag mer och mer kär i dig. När din pappa kommer hem och är med dig kan jag först tänka ååh vad skönt lite tid sjäälv men så dröjer det 1 minut och sen saknar jag dig så otroligt mycket, hela kroppen liksom ropar efter dig. 

Inte en enda sekund är du stilla. Din viktkurva dippar men bvctanten säger att du är så HIMLA aktiv och att vikten därför tappar. Du älskar älskar älskar din gåstol. Du går runt i den kanske en timme om dagen. Följer efter oss när vi går, svänger runt hörn och kan backa. Leker apport om vi kastar grejer. Leker tittut. Hur nån som petar in gröt i sitt eget öga kan sånt där är beyond me. 

Du äter mycket mat! Mest grönsakspuré som jag har gjort, men även gröt, banan och smörgåsrån. Det verkar som att du äter allting förutom kiwi. Du har fått två små tänder i nederkäken och ibland biter du mig i axeln när jag bär dig, som nån himla liten bebisvampyr. 

Nu sover du i din egen säng! Du somnar typ 19.30 och vaknar mellan 05 och 08. Vi måste gå upp och stoppa i din napp eller vagga om dig några gånger per natt och du äter kanske 1-2 ggr.

Äntligen så skrattar du. Gud så vi har längtat. Du skrattar som mest när vi busar när du är väldigt trött eller när vi kittlas eller gnager lite på dig. Du är väldigt kittlig och ditt skratt är det finaste jag vet.

Vi har börjat på babysim och det tycker du är en stor hit. Du plaskar och skvätter och bryr dig inte ett dugg om att du ibland råkar doppa ansiktet i vattnet. Vi är alltid sist ur bassängen. 

Tänk att du en gång inte fanns? Att du inte alltid fattats mig? Du är ju allt och lite till.

Jack fem månader

Älskade gulliga finaste unge. Att du är min? Slutar man nånsin häpnas över det? Idag är du iallafall fem månader, en sån himla stor kille. Du är så rolig att vara med, att se allt nytt som händer för oj vad det händer grejer. Förstår inte hur du hinner lära dig allting.

Du älskar att stå upp. Sitta är också okej, men att stå upp är bäst. Gärna på bord eller i knät eller i fönstret. Du är så sjukt nyfiken, allt nytt är spännande. Du spärrar upp ögonen och har munnen på vid gavel och sen ler du nöjt. Att ligga ned är dötrist, så vi har lagt undan babysittern och babygymmet använder du bara som rull-station. Så fort vi lägger dig i gymmet på rygg så vänder du dig till mage på en millisekund, och ser så jäkla nöjd ut. Kollar alltid mot oss som att du undrar om vi såg. Sen tippar du oftast tillbaka till rygg igen, alltid åt höger, och sådär fortsätter du så hipp som happ ligger du ute på vardagsrumsgolvet eller under soffbordet. Jag blir fortfarande förvånad över att du nu inte ligger kvar där jag lämnade dig.

Du tycker om att ta på våra ansikten. Röra kinden, dra tag i örat, känna på mitt hår eller Jens stickiga skägg. Du sträcker armarna mot saker du vill ha eller om du vill komma till mig (så sjukt fint!). Du har börjat detaljstudera saker (gärna nappen) med ett otroligt fokus och kan länge sitta och snurra och vrida på den. Du lär dig så mycket nya ljud och pruttljudet du pysslar med nu är ju himla kul. (Mindre roligt när du pruttljudar ut kräks i mitt ansikte, men annars så!) Du tycker det är väldigt kul med andra barn och snackar och lyfter armarna mot dom.

Du har fått en gåstol av din mormor och om det är något du kan sysselsätta dig med länge så är det den. Första gångerna förstod du inte riktigt grejen men nu traskar du på som ett riktigt proffs, och snabbt också! Vi brukar sätta oss på andra sidan rummet och ropa efter dig och då blir du så till dig och spänner armarna och gapar peppat och tar dina små knubbiga ben och rusar mot oss. Ibland får du till en lyckträff när du försöker gå efter oss och så kan man plötsligt få besök till exempel i köket.

När jag kommer in i rummet blir du så glad så jag kan inte begripa det. Att du blir så glittrig i ögonen är det finaste jag varit med om, att vi har ett litet band du och jag.

Och nu äter du lite mat! Jag har gjort morots-, sötpotatis- och potatispuré och det gillar du jättemycket, det blir ett väldigt liv om vi är för långsamma med skeden. Vi har testat lite olika grejer i din Taste teaser också, med varierat resultat. Gott: avokado, äpple, mandarin, mango. Inte gott: gul kiwi, då grimaserade du i tio minuter efteråt.

Sovandet har ändrats lite. De senaste veckorna har vi faktiskt kunnat natta dig utan att själva behöva lägga oss. Vi går runt lite med dig så du somnar i vår famn, sen lägger vi dig i din vagn som vi ställt i sovrummet. Nu somnar du typ 20.30 och sover ibland till 01, ibland 03, nån enstaka gång till 05 (!!). Då flyttar vi över dig till vår säng, du käkar (ca 2-3 ggr/natt) och vaknar oftast vid 07 på morgonen.

Du har haft ditt första sjukhusbesök. Lilla liten. Du var så tapper när du satt i din pyjamas med oss på Astrid Lindgrens mitt i natta, du till och med flirtade med läkaren. Som tur var hade du "bara" ett magvirus och vi fick åka hem rätt snabbt, men fy så extra liten du kändes när de la dig på en brits i ett lysrörsrum och tog av dig alla dina kläder medan du grät. Hur du sen satt och efter-hulkade i min famn, Lilla lilla killen, förstod inte alls vad som hände. Sen du kom kan jag inte ens snudda vid tanken på allt hemskt som händer barn i världen. Det var såklart hemskt innan, men nu svartnar det för ögonen på mig. Blir en stor klump i magen. Tänk om det var du. Måste alltid lämna den tanken illa kvickt innan det blir bölfest. Ibland hinner jag, ibland hinner jag inte.

Du är det bästa som hänt mig, Jack.

Det bästa med att ha barn

Linn skrev ett inlägg som jag kunde relatera till så himla mycket. Förmaningarna och alla trötta "vänta du bara"-tankar innan vi fick barn. Jag blev vid flera tillfällen så sjukt ledsen och tänkte att vi aldrig igen skulle få: sova, skratta, ligga, gå på resto, resa, ha det bra, leva.

Sen kom Jack. Och jag förstod att det inte alls behöver bli sådär som alla säger. JA, typ allt förändrades sjukt mycket  - men det blir ju så mycket bättre? Och det bliiiir faktiskt bara roligare och roligare.

Mina bästa grejer med att ha barn:
- Att han vill ha sin lilla knubbiga hand på min kind när han somnar
- Att han är helt glittrig i ögonen när han kollar på mig
- Att han ibland spritter med armarna och gör lyckotjut när jag kommer in i rummet
- Att höra honom och Jens läsa en bok i sovrummet
- Att se honom upptäcka nya saker (t ex ATT MAN HAR FÖTTER, plaska i badbalja, hur prasslig och spännande en bit papper kan vara)
- Att han tittar upp och ler mot mig även när han bara vaknar en mikrosekund
- Att han grundar mig. Tar bort fokus från mig.
- Att han har veck på låren som man kan gnaga på
- Att han tittar på mig och ler även när jag inte tittar på honom

Jack fyra månader

Jack! Du är nu en *trumvirvel* 4-månadersbebis! 

Du är världens bästa bebis. Jo, det är sant! Visste du det? Den här månaden har det hänt så himla mycket att jag knappt vet var jag ska börja. Du GÖR så mycket! Innan var du mest med, men nu jäklar ska det grejas och hållas på med. 

Du är en sån stark liten plutt. Om du ligger ned kan vi ta tag i dina händer och så hivar du dig upp till stående (med lite hjälp såklart). Du häver dig framåt och har precis hittat dina fötter. Oavsett om du ligger ned eller sitter hos oss så har du en fot i handen, som i en lustig stretch. Du har blivit ett proffs på att hålla saker. Du sträcker dig efter saker du vill ha och missar sällan. Allt ska provätas. 

Du har testat hoppgunga, bumbostol, gåstol och fått en egen matstol med bricka. Du fattar inte riktigt att du ska hoppa i gungan men tycker den är rätt kul att hänga och snurra runt i. Bumbon och matstolen sitter du bra i en stund om vi bullar upp dig men sen säckar du ihop. Gåstolen som din mormor köpt var en total succé! Du grejade med alla prylar med vild frenesi. 

Nu somnar du typ 21.30 och sover till 08.30 med matpauser kl 04 och 06. Du somnar bara för natten om någon av oss lägger sig i sängen med dig, men så länge du inte somnar vid 00 som tidigare så tack och bockar vi!

Du är en snackis och har ÄNTLIGEN bjussat på några flera skratt! Häromdagen skrattade du ditt mesta skratt när jag gnagde på dina små tjocka älskvärda lår. Och idag när du satt på mina ben och prästens lilla kråka:de. Det var tydligen väldigt kul att åka ned i diket! 

Du har ett himla humör men är mest glad. Du har börjat göra ett jämrande ljud som är väldigt gulligt. Du tycker om att känna på våra ansikten och håller ibland i min näsa när du sover. Du lystrar rätt ofta till ditt namn. Du är busig när du äter. Du liksom dyker in mot bröstet när du är hungrig, med vidöppen mun som nån himla haj, och när du är mätt och belåten sneglar du upp mot mig och flinar.

Du gillar mer och mer att bada, nu plaskar du lite och blinkar förvånat när du får vatten i ansiktet, men sen fortsätter du med ett stort flin. Vi ska boka in oss på babysim, det tror vi blir en hit. 

Snabbaste sättet att få dig att le är att sjunga Imse vimse spindel, då ler du på 1 sek. Du gillar när vi sjunger men Imse är bäst ingen protest. Vi har varit på öppna förskolans sångstund en gång men ska absolut dit igen. 

Igår fick du provsmaka några bitar äpple i din (sjukt bra?) Umami taste teaser, och idag två frusna hallon. Vi satt som på nålar, med videon igång, och ba: iiih nu händer deeet nu kommer han reageeraaa! och så reagerade du inte alls? Haha så ägda. Du käkade på som om du inte gjort annat, visade varken megapepp eller missnöje. Happ. 

Men kanske det allra bästa med månaden... DU ÅKER VAGN! Ojinx ojinx ojinx men nu har du åkt vagn i kanske två veckor utan att kaosa och gu så glad det gör mig. Vi har fortfarande liggvagnen men har bullat upp dig så du ser ut och du är så sjukt nyfiken och kollar på allt. Du är rätt långt ifrån det andra mammor beskriver, att deras kids däckar så fort de går ut och sen sover flera timmar men det gör inget! Tack tack tack tack fortsätt gärna så. 

Hjärtat. Det är så lylligt att få vara med dig. Jag är så glad över att bo i ett land som ger mig den här tiden med dig, för den är fasiken bäst och det blir bara bättre och bättre. 

Jack tre månader

Hjärtat! Du är 3 månader! Du är inte längre mitt lilla yttepytteknytte, nä långt ifrån. Du är min stora lilla bebis. En bebis som vill stå upp när du är i knät på oss. Som vi lyfter högt i luften och kör flygplan med. Som greppar tag i saker och sedan försöker käka upp dem. Som flinar sitt största flin mot sin egen spegelbild.

Tidigare när du vaknade var det oftast med ett illvrål, nu är det mera mjukt. Du sträcker på dig, gäspar, kollar på oss och ler. Ibland vrålar du men inte lika ofta. På morgonen grymtar du, men så sjunger jag "God morgon god moooorgon hör Jacken vakna upp god morgon god morgon i köööör" och då ler du.

På nyårsdagen skrattade du för första gången! Du kollade på din pappa och sen skrattade du flera gånger. Vi började skratta så mycket, du hade inte ett typiskt bebisskratt utan lät mer som Beavis and butthead. Höhö. Höhö. Höhö. Efter det har du inte skrattat någon mer gång, antagligen på grund av vår taskiga liknelse. När vi busar med dig ler du så mycket så vi tror att det ska komma ett skratt, men icke!

Du äter väldigt mycket på dina händer. Typ jämt. Nu har du finmotorikat dig fram till att suga på bara tummen, men du verkar faktiskt lika nöjd med att käka hela näven också. Nu tycker du att leksaker är lite skoj. Du kan titta länge på någon grej, fånga fjärilen i babygymmet (och käka på den) eller greppa nån lättgreppad pryl. Du vänder dig helt omedvetet från mage till rygg och blir otroligt förvånad när det händer.

Du ler så mycket. Du verkar tycka att jag är skojigast i världen, och det har du ju HELT rätt i hehe. När jag sätter in dig i baksätet på bilen och sedan öppnar bagageluckan för att ställa in vagnen så hittar din blick min och så smäller du av ett superflin. Liksom lite nöjd över att ha hittat mig. Vår bvc-tant säger att du är nyfiken och pigg som en 5-månaders. Vi har inget att jämföra med så vi får väl tro på det.

Herregud så sent du är vaken på natten. Du somnar aldrig in för natten förrän vi också lägger oss i sängen, vilket betyder att vi är uppe tillsammans till typ kl 23. Du tar hittills igen det rätt bra med att sova bra på natten och vi går sällan upp före 09. 

Du hatar fortfarande att åka vagn. Så sabla trist. Vi traskar på med sele utomhus, men det börjar ärligt talar bli rätt omständigt med tanke på hur kallt det är ute. Då vill jag helst stoppa ned dig i den varma bylsiga vagnen men närå, hänga dinglande ute i kylan skare va! Vi tänker byta till sittdelen strax och se om du gillar den mer. 

Ibland blir du väldigt övertrött, och vi hinner inte alltid uppfatta det och herregud då blir det kris och panik snabbt. En gång grät du så mycket och jag kunde inte lugna dig hur jag än försökte. Det slutade med att både du och jag satt och storbölade i sovrummet när din pappa kom hem. Två gånger har vi fått gå ut med dig i kylan för att lugna dig.

Du var sån tapper bilresenär i julas. Vi körde väl typ 110 mil på en vecka och du gnällde knappt en gång, du snarkade på och tyckte det var gött. Du gråter mer när vi kör korta sträckor, typ till affären. 

Det blir bara roligare och roligare att vara med dig. Desto mera med du är desto roligare blir det. Bästa bebis, tänk att det var du som låg i min mage? Vilken tur vi har som fick dig. 

Hejsan lilla utvecklingssprånget!

Den här veckan har verkligen inte varit nån bebis-dans på rosor. Tydligen är det nåt utvecklingssprång som spökar (i appen står "crying more often, longer and harder" som vanligaste tecknet, pepp!) och hjälp vilket humör han haft. Skrik i vild panik och allmänt jäkla missnöje eftermiddag och kväll. För första gången kan jag inte muta honom med amning. För att toppa detta körde jag själv till Uppsala och var där i två dagar, det var... "utmanande". Igår skrek han så mycket i två timmar så att jag också började gråta och sa förlåt för att jag inte kunde hjälpa honom. När Jens kom hem satt både jag och Jack i sovrummet och tjöt. Måste nog inse att bebisar inte alltid är logiska och att de ibland skriker bara för att. Men felsökarpersonen man är blir ju gaaaaalen. 

Bra i allt detta: han har sovit sjukt bra på nätterna (MEGA-OJINX) och har ändå varit på fint humör morgon och förmiddag. Och det går ändå att distrahera honom ibland så han kommer av sig. Sen kommer han ofta på att han var ju AAAARG och så fortsätter det hehe. 

Nu jobbar Jens idag och sen är vi långlediga ihop. Fy fan vad jag längtar.

Jack två månader

Hej hjärtat,

Imorgon fyller du två månader och jag kommer nog aldrig sluta skriva om hur fort tiden går. Den gick fort innan du kom. Nu går den i ultrarapid. 

Du sover mycket mer än du gjorde din första månad. Det beror på oss, förlåt! Vi förstod inte att så små bebisar behöver hjälp att sövas, men nu vet vi det och OJ vad ditt kvällshumör har förändrats till det bättre. Innan blev du ofta kvällsgnällig. Nu sover du så mycket att vi ibland måste peta på dig. Större delen av din andra månad är du lätt att söva, somnar som en groda på vårt bröst antingen om vi sitter eller står. 

Senaste två dagarna har du tyckt att somna är världens sämsta idé, blivit övertrött och så blir jag tvungen att amma dig till sömns. Du är ofta svinarg när du vaknar, tur att det går över så himla snabbt. Men du är en mysig bebis, du vill sova nära och vara vaken nära.

Efter att ha sovit på någon av oss större delen av kvällen så somnar du för natten vid 00-01. Det är rätt sent men det är okej, tycker iallafall jag som är nattmänniska. Vad din pappa tycker är en helt annan sak. Sen vaknar du kring 04 och 07 för att äta, sen sover du och jag vidare. Inte helt ovanligt till klockan 10. När andra vill göra planer innan lunch ojar jag och undrar hur vi ska hinna. 

Oj så du ler och oj så vi fånar oss med dig för att locka fram både leenden och skratt. Du skrattar hittills på inandning vilket är väldigt rart. Du tycker det är roligt när jag säger HEEEJ väldigt många ggr i rad eller så är du bara artig och tycker jag är dötjatig. Du tycker också det är skoj när jag låtsasnyser. Du är som mest glad på skötbordet. Där kan vi stå länge och kolla på bebismobil, prata, sjunga sånger och prutta dig under fötterna. Då sparkar du nöjt med benen och pratar med mobilen eller oss.

Förra månaden skrev jag att du inte riktigt testat oss än. Det gör du nu. Du hatar till exempel helt plötsligt att åka vagn och utbryter i skrikpanik efter några minuter. Har behövt krisamma dig på bussar, affärer och mitt på gatan (!) när du skrikit dig blå och kippar efter andan. Jag har testat att gå ut med dig i sele och det har gått jättebra. Jag hoppas verkligen att det fortsätter så eller att vagnhatet ger med sig, för jag känner mig väldigt isolerad annars. 

Du blir så glad när du ser oss. När jag kollar på annat så kan du ligga och titta på mig och le. Och igår la jag dig i din säng för att gå och fixa frukost. När jag kom tillbaka, lutade mig över kanten och sa hej gjorde du världens lyckotjut. Log med hela ansiktet, sprattlade med benen och gjorde nöjda små jollerljud. Jag tyckte detta var så fantastiskt att jag gick in och ut ur rummet tre gånger till bara för att se om det funkade. Det funkade varje gång! Det är så fint att jag kan gråta, att du blir så glad av att se mig.

Bästa bebis, jag är så glad att du kom till oss och att vi får vara dina föräldrar. 

Ambivalensen

Gud så snabbt jag kastas mellan ett förtvivlat och gråtigt "men det här går ju inte jag kan ju ingenting om vår bebis VAD HAR VI GJORT" och ett hjärtskuttande glatt "åh bebis du är det bästa som finns vad du är gullig och go och jag vill alltid va med dig". 

Igår: den första känslan. Jack var ledsen och panikgrät sig blå och kippade efter andan så fort han inte fick amma. Felsökarperson man är blir ju sådana lägen lätt jobbiga? Har svårt att bara tänka "aja han får väl amma hela dagen då" utan tänker bara på vaaarför han är ledsen. Är det magknip. Är det något jag ätit. Är han trött. Är han hungrig. Är han uttråkad. Är han sjuk. *googlar sig galen*

Idag: den andra känslan. Jack är på ett strålande humör och ler och är belåten och ler och sover nöjt och ler. Då känns det så jädra lätt att ha barn. Skulle kunna skaffa en miljon till. Snusar in mig i hans nacke. Sjunger sånger. Går på promenad. Tänker att livet är lätt.

Så sjukt tacksam över att de där jobbiga dagarna ändå är så få i jämförelse mot de glada fina dagarna.